lördag 28 december 2013

Circle Way – så mycket bättre

Har du sett återträffen av Så mycket bättre? Det tog en stund innan jag kom på varifrån jag känner igen stämningen, den öppna, orädda, varma; skrattet och tårglimtarna. Den lever jag ju själv i varje år, på Circle Way Camp.

Vi tycker ibland att det är svårt att beskriva ”det där vi håller på med i Mundekulla” så att den som frågar kan få den blekaste hint om vad det handlar om. Men nyss gick jag direkt från TV-play-versionen av Så mycket bättre till ordinarie premiärsändning av Stjärnorna på slottet och insåg att båda delar är Circle Way på bästa sändningstid, med några små skillnader.

Likheter

Så mycket bättre och Stjärnorna på slottet vs Circle Way Camp:

  • upptåg – spontana och planerade
  • samtal 
  • sång, musik och dans 
  • god mat 
  • somrig och vacker omgivning 
  • tårar och skratt 
  • förunderligt ömsesidigt förtroende 

Skillnader

På Circle Way Camp:

  • något enklare boende 
  • individuella minuter istället för individuella dagar 
  • inga frågor, om du inte öppnar för det 
  • ingen solosång – om du inte gärna vill 
  • lilla hemmagruppen, men också hela stora gänget 
  • inga kameramän, synkningar eller omtagningar 
  • alla är lika välkomna – du också!

tisdag 24 december 2013

Livstids julkalender: Julen och tiden

Julen och tiden har mycket ihop. Upplevelsen av tidsbrist innan (med undantag för julproffs som Maria J), de där utdragna dagarna i väntan på julklappsöppning, eller timmarna vid matbordet med dem man kanske inte träffar dagligdags, eller träffar ofta, men då med tajt tidsschema.

Sen har vi julen som djupborrare i vår historia. Traditioner – som Sara ofta har haft svårt att förstå finessen med – knyter ihop generationerna. Så sa Fredrik Lindström i något sammanhang (kan det ha varit i Historieätarna?) och plötsligt kändes alltihop så mycket mer begripligt och meningsfullt. Så länge man tar med i beräkningen att den ständiga förändringen och förvanskningen av traditionerna hör till den med.

Åt tiden har Livstid nu ägnat sitt andra och senaste avsnitt av podradioprogrammet Studio Livstid. Du kan lyssna på det i spelaren här nedan. Eller titta in på vår Studio Livstid-sida, om du exempelvis vill hitta tidigare avsnitt eller få lite podtekniska tips.

 Nu säger Livstid God Jul och Gott Nytt År. Vi önskar er alla ett 2014 som är rikt på riktigt – fyll i själv vad det betyder för dig!




måndag 23 december 2013

Livstids julkalender: Det förnöjsamma leendet

Vid varje yogapass, en tanke som följer med hem. Om stillhet. Om att samtidigt kunna utvecklas och acceptera sig själv precis som man är. Idag om det förnöjsamma lilla leendet, det som inte ens behöver synas utanpå, men som kan prövas därinuti, också mitt i motståndet. Det tar jag med mig hem från min dan-före-dopparedagsyoga.

söndag 22 december 2013

Livstids julkalender: Just precis du...

Idag fyller min andra dotter 12 år. Det är något lite magiskt med barnens födelsedagar, tycker jag. I alla fall är jag sådan att jag gärna vandrar bakåt i tankarna, till alltings början. Försöker minnas hur livet var innan den där lilla varelsen gjorde entré, och kommer fram till att det är omöjligt. Den lilla varelsen var ju så självklar i vår familj redan från första stunden - precis som de tre andra.

Och tänk att du blev just du. Att du över huvud taget blev till. Att jag träffade just din pappa. Att han ångrade sitt första uttalande om att han väl inte kunde ha barn - han som knappt kunde ta hand om sig själv. Att den där hormonsprutan satt som den skulle så att det blev fart på mina samarbetsovilliga ägg. Att den där stora barnmorskan med Oskarshamnsdialekt lade sig med hela sin tyngd över min mage och klämde ut dig, när hjärtljuden började gå ner och läget plötsligt var kritiskt.

Tack för att du blev just precis du!

lördag 21 december 2013

Livstids julkalender: Livstid citerar

Nog för att vi gillar att plura och formulera oss själva, men vi tycker också om att sprida inspirerande tankar som andra har klurat ut. På Livstids Facebooksida lånar vi friskt från andra klokingar. Här ett axplock ur årets skörd!

"There are two gifts we should give to our children; one is roots and the other is wings." /Raw for Beauty

"Vi är varelser, inte görelser." Ett av alla visdomsord från deltagarna på Livstids workshop om att vara duktig, kapabel och ibland ingetdera.

"I think it's very healthy to spend time alone. You need to know how to be alone and not defined by another person." /Oscar Wilde

"Det finns bara en slags framgång - att kunna leva sitt liv på sitt eget sätt" /C. Marley

"No one is born hating another person because of the colour of his skin, or his background or his religion. People must learn to hate, and if they can learn to hate, they can be taught to love, for love comes more naturally to the human heart than its opposite." /Nelson Mandela

"Vad det surrar i huset av allt jag tycker om just nu. Håller mig stilla en stund och bara andas med öronen..." /Angela

"The secret of genius is to carry the spirit of the child into old age, which means never losing your enthusiasm." /Aldous Huxley

"Om en person du talar med inte tycks lyssna, var tålmodig. Det kan helt enkelt vara så att han har lite ludd i ena örat." /Nalle Puh

"The real voyage of discovery consists not in seeking new landscapes, but in having new eyes." /Marcel Proust

"Det är som en bok, hela mitt liv. Vad kul det är att leva! Varje dag är som en sida. Undrar vad som ska hända nästa dag?" /Ingrid, 8 år

"Meditation - because some questions cannot be answered by Google!" /Raw for Beauty

"Om Plan A inte funkar, kom ihåg att alfabetet har 27 bokstäver till..." /Spis och Deli, Halmstad

"Sometimes me think 'What is friend?' And then me say 'Friend is someone to share last cookie with." /Cookie Monster

"Var den evigt uppmärksamma beskyddaren av ditt inre rum!" /Eckhardt Tolle

PS. Hjärtligt välkommen till Livstid på Facebook om du inte redan finns där!

fredag 20 december 2013

Livstids julkalender: På upptäcktsfärd!

Gårdagens blogginlägg: Om att ta itu med mitt bokslut för 2013 utifrån arbetshäftet Unravelling 2014. Så lätt det var. Och så inspirerande. Jag kom bara en liten bit på väg i häftet, men gjorde ändå på den lilla stunden en viktig resa in i mig själv.

Eller vad sägs om den här rubriken: What did you discover about yourself in 2013? Jo, jag kunde sammanfatta att jag hade upptäckt...

... att jag faktiskt kan skriva kreativt (om någon annan också tycker det återstår att ta reda på)
... att jag är en brobyggare mellan skilda världar
... att jag är riktigt bra på att bygga nätverk i cyberspace och utanför
... hur viktiga hela familjen Wallin är i mitt liv, inte bara Livstidskompisen Sara
... att jag har ett mycket större socialt patos än jag själv trodde, och att jag måste följa mitt hjärta och hjälpa till allt jag kan, trots liten plånbok
... hur mycket jag älskar att slippa gå upp tidigt på morgnarna
... att jag börjar lära mig att hantera situationer där jag känner mig trängd (pudel med integritet)
... att jag kan utveckla min intuition långt över den gräns jag trodde var möjlig
... att tillit till att saker och ting löser sig är något jag blir allt bättre på men att jag fortfarande har en del att jobba med
... hur lycklig jag kan vara trots ett mycket begränsat ekonomiskt svängrum

Nog borde väl alla dessa insikter ger mig en rejält positiv skjuts in i 2014! Vad har du gjort för upptäckte om dig själv under det gångna året?

torsdag 19 december 2013

Livstids julkalender: Bokslut i ny form

Trots att jag väl egentligen borde krypa till kojs nu, efter en rad nätter med på tok för lite sömn, kan jag bara inte låta bli... Det har legat där i snart en vecka nu och lockat på mig, och jag måste få tjuvstarta i kväll, bara lite, lite. Ett enkelt pdf-häfte, nedladdat alldeles gratis från nätet, där jag ska få ta mig an ett antal inspirerande rubriker - först om året som har gått, sedan om året som komma skall.

Vi pratade om just detta med bokslut och framåtblickar i samband med årsskifte vid senaste Livstidscirkeln. Alla är inte trakterade av att tänka så mycket i de banorna, men jag blir väldigt inspirerad, i synnerhet när jag (som jag tidigare bloggat om), låter prestationsångesten stiga åt sidan när jag byter ut hårda nyårslöften mot stillsam reflektion och önskelistor om vad det nya ska bära med sig.

Bara inledningen på häftet gör mig lite sådär lyckoprillig:

- Find some space...
- Pour your beverage of choice...
- Put on some relaxing music, or bask in silence...
- Gather a selection of your favourite pens...
- Let go of all expectations...
osv

Nu sjunker jag ner i soffan, sätter jag på min avslappningslista på Spotify, inledd med Ek Ong Kaar (Destiny) av Snatam Kaur, tänder ett par ljus, slår upp en kopp yogi-te och dyker ner. Sorry, goda långa nattsömnen, du får stå på vänt ett tag till...

onsdag 18 december 2013

Livstids julkalender: När det glimmar i mörkret

Sent omsider även denna afton kommer det till, Livstidskalenderns artonde luckinlägg. Och det har sina skäl, som utgör en del av dagens tema. Adventstiden är ju en period som för mig vanligtvis enbart förknippas med hög mysfaktor. Jag har det oftast relativt jobblugnt i december, och jag har inga andra hemmamåsten än dem jag själv skapar - för att jag älskar dem.

I år har de där veckorna dock hittills varit kantade av diverse små och stora snubbeltrösklar (utöver det där vanliga, som syskonbråk, enorma diskberg och ständigt utspillda mjölkglas), höga och låga, såsom...
  • ... en kortvarig men jobbig konflikt som jag var helt oförberedd på, och som tog mig ganska hårt
  • ... ett bensinstopp
  • ... sjuka barn och en sjuk man
  • ... oro över en stressad äldstadotter
  • ... mer konkret insikt än vanligt (bl.a. via mitt engagemang i initiativet Matkassen) om vilket orättvist samhälle jag lever i 
  • ... en havererad dator (den här kvällen har jag ägnat åt att installera om hela operativsystemet och alla program, därav det sena bloggandet)
Det osar förstås ilandsproblem om alltihop (vilket jag ju också konstaterat tidigare, men det har ändå gnisslat rättså rejält i det Vannestålska maskineriet. Något som däremot är så uppenbart numera, i det liv jag lever som fyrtiofemåring, är att det, även om det finns mörka stunder, sällan finns några helt nattsvarta dagar. Jämt och ständigt dyker de upp, de där små irrblossen...

  • ... nästanfyraåring som kryper intill mig och med mysrösten viskar "Du och jag, mamma!"
  • ... Livstidsdagarna med Sara
  • ... bokcirkeln
  • ... Livstidscirkeln
  • ... TankeTrampolin-lunchen
  • ... se-och-hör-stunderna (som jag skrev om igår)
  • ... godnattkramarna från nästannio- och nästantolvåringen
... som lyser upp mitt decembermörker. Note to self. 

tisdag 17 december 2013

Livstids julkalender: Se och hör!

Kanske har du fått bilden av mig som en person som bara skriver, och aldrig konsumerar media. Men jag är en ganska stor konsument, dock väldigt sällan av icke-självvalda radio- eller tv-program.

Med andra ord, det är inte ofta jag "hamnar" framför något på tv, förutom när jag hänger med mina ungar framför ett program de gärna vill titta på. Men det mesta ser jag på SvT Play - för att jag verkligen vill.

Samma sak med radio. Jag lyssnar mycket, men inte ofta på något som går i direktsändning. Har blivit en välja-och-vraka-nörd som styr mitt lyssnande till favoritpoddar, som jag konsumerar med stor aptit.

Och - det ska villigt erkännas - det som fångar mitt intresse i mediabruset är (förutom en Ernst-passion som jag vägrar skämmas över) i väldigt hög utsträckning pratprogram.

Här är några av mina favvisar. Kanske är det någon av dem som du missat och skulle kunna vara nyfiken på att provsmaka:

  • Sommar och Vinter i P1. Behöver förstås ingen introduktion, för detta måste väl vara det svenska program alla kategorier som vuxit mest i popularitet de senaste åren. Jag älskar att ta del av historier från för mig såväl välkända som helt okända människor, vilka - utan att bli avbrutna - får bjuda på en glimt av sina liv och tankevärldar. Massor av program (från många årgångar) finns att ladda ner, och under jul- och nyårshelgen är det dags för en ny härlig omgång, där lyssnarna som vanligt har röstat fram de Vinterpratare de helst vill höra: Ola Salo, Martina Haag, Hans Rosling, Fredrik Lindström, Bodil Jönsson, Tomas Sjödin, Lasse Åberg och Petra Mede. Jag blir nästan lipfärdig när jag hör den listan... Snacka om förtida uttag på glädjekontot!
  • Podden Värvet. Långa (1-1,5 timme) intervjuer av Kristoffer Triumf med människor som nog nästan samtliga har det gemensamt att de arbetar med något de verkligen brinner för. Om man som jag snöar in och envisas med att lyssna på precis alla, i en lång rad efter varandra, kan man bli lite mätt, för det blir en hel del upprepning i frågebatteriet, men samtidigt bär ju varje människa sin historia, sitt perspektiv, sina referensramar, vilket i mina ögon gör det intressant ändå. Att sedan en av mina musikfavoriter Lasse Winnerbäck ger sin enda intervju 2013 i Värvet gör ju inte saken sämre...
  • Kropp och själ i P1. Här har jag lyssnat på massor av spännande (stundtals kritiskt granskande) program, på olika teman, alltifrån döden, till mindfulness, till pojkar som skär sig, till yoga, till vår relation till kött. Nu var det ett tag sedan och jag längtar efter att ta mig tid till några hittills olyssnade godbitar om exempelvis demens, bonusföräldrar och relationer präglade av våld. 
  • Sommarpratarna på SvT. Tidigare Sommarpratare möts för en dag och samtalar utifrån ett ljudklipp från vars och ens sommarprogram. Det kan säkert upplevas som snuttifierat, men samtalen blir ofta förvånansvärt djupa och berörande, och inte sällan hittas kopplingar mellan deltagarna som de kanske inte själva visste fanns där. 
Idag fick jag tips om ett SvT-program som jag missat helt - trots att det leds av en av mina absoluta favoriter, Anna Lindman (som tidigare gjort Från Sverige till himlen och Annas eviga). Programmet heter Döden, döden, döden och tar upp ett antal olika aspekter av ett ämne som vi pratar så lite om, trots att vi nog alla har funderingar kring det. 

Så, se och hör - låt dig beröras, inspireras och provoceras!  

PS. När det gäller tv-programmen gäller det att vara lite snabb, om du vill titta, eftersom de inte ligger kvar i all evighet som radioprogrammen. 

måndag 16 december 2013

Livstids julkalender: Duktig flicka säger nej tack

Det här med att blogga nästan varje dag i julmånaden - till skillnad från den vanliga takten, bara när andan faller på. Jag tycker verkligen det är grymt kul. Det sporrar min kreativitet och får mig kanske att vara extra närvarande för att fånga upp tankar, idéer, händelser för att kunna vrida och vända på dem några varv på bloggen. Så idag tog det stopp. Efter en tröttsam eftermiddag och kväll ensam med barnen tog orken slut. Och den f.d. duktiga flickan bestämde sig för att faktiskt leva som hon lär numera och ta ansvar för sina behov. Inte försöka tvinga fram inspirationen att skriva någon klokt. Säga nej tack till det inplanerade Skype-mötet och alla andra eventuella tankar om att göra något nyttigt denna afton. Det blir det enda enkla lilla budskap jag orkar prestera bakom luckan denna afton. Våga vägra vara duktig! (Det räcker gott att veta att, jag är kapabel och kan plocka fram min kapacitet när jag verkligen behöver den - om det bloggade Sara i förra årets julkalender)

Suss gott fina bloggvänner!

söndag 15 december 2013

Livstids julkalender: Ett huvud fullt av griller

Ett av mina allra första inlägg på Livstidsbloggen handlade om att våga drömma, inspirerat av Mark Levengoods tankar om att drömmar inte alltid måste uppfyllas, men att de får oss att "puttra i rätt riktning". Kanske får de oss att ta fler beslut med hjälp av magkänsla och hjärta än utifrån vad som förväntas av oss. Så har det i alla fall varit för mig.

Har funderat en del kring detta att jag pratar mycket om att våga drömma, våga ta läskiga steg, våga hoppa, exempelvis i min TEDx-föreläsning. När vänner tar beslut om att ta tjänstledigt eller säga upp sig, och menar att jag har varit en av deras inspirationskällor. När jag leder en samtalscirkel med en grupp (fysiskt och neuropsykiatriskt) funktionshindrade ungdomar och ser hur deras ögon lyser när de får berätta om sina innersta drömmar - utan begränsande tankar. Tänk om jag gör fel, sätter orealistiska griller i huvudet på människor?

Men, som någon sa, när jag uttryckte mina farhågor: bättre med ett huvud fullt av griller än ett huvud tomt på drömmar...

lördag 14 december 2013

Livstids julkalender: Mammatankar i lussetid

Igår var det lucia och jag vet ingen som älskade dessa luciamorgnar, med pepparkakor och lussekatter framför tv:n, som min mamma gjorde. Så glad jag blev när jag hittade det här kortet på mamma och mina döttrar, från just en sån där megamysig decembermorgon då mamma sovit över hemma hos oss för att kunna bli lussad för. Pyjamasbyxor, lusekofta och en frisyr befriad från de permanentade tantlockar som hon emellanåt envisades med att lägga dyra pengar på och som jag avskydde så innerligt.

Fem år sedan, bara ett halvår före de första tecknen på mammas demenssjukdom som ledde till hennes bortgång för snart två år sedan.

Att jag kom att tänka på mamma just den här lussemorgonen har säkert att göra med att hon just nu är högaktuell i mitt liv, trots att hon inte själv lever länge. Romanen jag snart är klart med ett första grovmanus till baseras ju en hel del på mina egna erfarenheter, tankar och känslor kring att ha en dement förälder, just när man själv är mitt i sin allra mest intensiva livsfas.

Och trots att ämnet är tungt njuter jag ofantligt av varje liten skrivstund. Det får gå som det går med utgivning, men den här boken måste jag bara få ur mig. Förhoppningsvis finns det någon som vill läsa också.

fredag 13 december 2013

Livstids julkalender: Luciamorgon

Står och låser cykeln vid jobbet i det glåmiga november…förlåt decembermörkret. Då stannar kollegan till och undrar var jag har varit på solsemester. Det har han minsann inte hört talas om att jag skulle.
Kanske är det lystern från reflexvästen som förvillar honom. Kanske är det bara så lätt att se färgstark ut i den svartvita film som denna morgon spelar upp. Eller är det den milda peelingen av mikroskopiska Växjöduggdroppar som har fått mina kinder att glöda?

Hur som helst träder jag in i trapphuset med de svävande steg och det milda leende som bör prägla varje luciamorgon. På huvudet cykelhjälm istället för ljuskrona, men därunder strålar i smyg ett litet tårtljus som bara kan tändas av en oväntad vänlig kommentar.
En god och glad Lucia till er alla!

torsdag 12 december 2013

Livstids julkalender: Perspektivbyte i läxa 2

Vi har lite tjall på samarbetslinjen just nu, Universum och jag.

En havererad Mac, min enda dyra och älskade ägodel, prylen som utgör hela mitt kontor. En sjuk make och glömda skolböcker vilket resulterat i en rad bilturer hemmet-skolan (5 mil inalles varje gång), och känslan av att vara en värre miljöbov än vanligt. Ett fasligt roddande av barn till och från dagis, skola, aktiviteter, vantköp, matintag och tandläkare. Sammandrabbningar med ovannämnda ungar om småsaker som plötsligt får stora proportioner. En barnfri heldag med bara äldstadottern - med skrivande, lunch och afternoon tea-buffé på agendan - som (till stora delar) brinner inne.


Gruff, gruff och VM i självömkan. Tills jag kommer på hur patetiskt det är. Lyssnar och tittar på Musikhjälpen varje stund det är möjligt. I år på temat "Alla tjejer har rätt att överleva sin graviditet". Hör skildringarna om unga fattiga mammor som dör i samband med förlossning eftersom de inte har tillgång till en ordentlig mödravård. Barnen som blir kvar, om de överhuvudtaget överlever.

Skärpning, fru Vannestål! Inte mycket att gnälla för på din horisont.

onsdag 11 december 2013

Livstids julkalender: Pudel med integritet

I det Livstidska metaforriket är ju Sara drottning, men nu har jag hittat en också. Efter 45 års trampande på den här jorden tycker jag fortfarande att det är oerhört obehagligt när människor utanför min familj blir arga, irriterade eller besvikna på mig. Eftersom min default-utgångspunkt är att göra gott blir det ändå svårare när något jag gör (eller inte gör) inte är till belåtenhet, kanske till och med gör någon riktigt upprörd.

Jag undrar om jag någonsin kommer till en punkt där jag, trängd på det här viset, inte upplever hugget i magen, suset i huvudet och de självdömande tankarna som skjuts som pilar fram och tillbaka inne i mitt huvud. Varför är jag så usel? Vad kunde jag ha gjort annorlunda?

Men att döma mig själv är inte ett förhållningssätt som gör någotsomhelst vettigt för att lösa konflikten. Det gör däremot en annan strategi jag har börjat testa, hittills med ganska god framgång. Med detta menar jag att jag - i stället för att konfrontera aggressivt (hur rätt jag än tycker att jag har, utifrån mitt perspektiv) - intar en genuint ödmjuk attityd gentemot den eller de person(er) som är missnöjd(a) med mig. Ber om ursäkt för de känslor eller tankar som mitt handlande har åsamkat hos motparten. Och samtidigt - eftersom jag vet med mig att jag inte har gjort något utifrån onda avsikter - förklarar min syn på saken.Vänlig men bestämd. Pudel med integritet. Behöver träna på att använda den på hemmaplan också...

tisdag 10 december 2013

Livstids julkalender: Om jag varit vuxen på sjuttiotalet...

… så hade jag nog bott i kollektiv à la Lukas Moodysson-filmen Tillsammans. Det är nåt med den där gemenskapen. Laga mat tillsammans. Massa ungar överallt. Vi pratade om det igår kväll, jag och en nyfunnen vän, över en knallgod bulgarisk linssoppa vid hennes köksbord, hon och hennes två, jag och mina tre minsta.

Ungefär som på våra sommarläger i Mundekulla, där vi under en knapp vecka samlas en hel hög vuxna och barn i en enda stor härlig röra. Cirkelsamtalar, lagar mat, äter, sjunger, dansar, leker tillsammans. Ena stunden utfordrar man en unge ur en annan familj, nästa stund tröstar någon vuxen ens egen. Ordspråket "It takes a village to raise a child" känns då väldigt självklart. Varför stänger vi in oss i våra små minikokonger i stället för att vara tillsammans och stötta varandra?

Och jag märker att barnen också trivs. Häromsistens uttryckte nästan-fyraåringen högljutt sitt missnöje över att åka hem efter en storfamiljshelg med min syster och hennes barn. Någon dag senare brast han ut i kärleksförklaring till Sara med familj när hon skulle komma och Livstida och äta soppa med oss en vanlig tisdag. Han, liksom storasystrarna, gillar helt uppenbart att hänga med andra barn och vuxna än bara sina allra närmaste. Och, framförallt, att dela lite vardag med dem, inte bara en feststund då och då.

Jag är nog inte redo för att gå all in i ett Tillsammans-boende (har ju också ett rejält stort behov av egentid), men lite mer av den här gemenskapen skulle jag gärna släppa in i mitt liv. Kanske du vill vara en del av den?

måndag 9 december 2013

Livstids julkalender: Tack yogan!

Idag bara en kort tanke. Att en timme i extrem stillhet kan innebära en fysisk (och mental) utmaning så stor att kroppen skakar efteråt. Det tycker jag är en av de häftiga grejerna med yogan. Den bjuder mig på ständigt nya spännande tankekullerbyttor. Tack för det!

söndag 8 december 2013

Livstids julkalender: 365 dagars tacksamhet

Tacksamhet. En grundförutsättning för lycka i min värld. Samtidigt svårt, i synnerhet när det gäller det som utgör den viktigaste grunden för lyckan. Allt det där vardagliga omkring oss. Människorna vi tycker om. Hemmet. Maten. Naturen. Sömnen. Hälsan. Oftast är det först när någon av de där självklarheterna inte fungerar som den ska eller tas ifrån oss som vi verkligen fattar vad vi har.

Jag har arbetat aktivt för att träna min tacksamhet under många år, genom att nästan varje kväll skriva ner vad jag är tacksam för just idag, och jag tror att det har bidragit till att göra mig till en lyckligare varelse. I höst har jag tränat lite extra, med hjälp av tre veckors guidade meditationer: 21 Days of Gratitude, skapade av naturfilmaren Louis Schwartzberg m.fl. De har gett mig fina upplevelser för stunden, men också en rad nersparade tankar. Här några av mina favoriter:

  • I give thanks to the living universe by focusing on my passion and sharing it with the world. 
  • I express gratitude to those who mentored me, by extending a hand to others along the way. 
  • I am grateful for the wondrous works of nature that lie beyond my human senses. 
  • As I stay grateful for the change of seasons, I welcome change in my life. 
  • As I view the universe through the eyes of gratitude, my life moves from miracle to miracle. 

Som alltid efter en tids fokusering gäller det att hålla kvar vid det jag har tränat på. Låta 21 dagar bli 365.

lördag 7 december 2013

Livstids julkalender: Perspektivbyte i läxa

Något jag verkligen verkligen behöver träna mig på är att se saker och ting ur andras perspektiv. På djupet förstå att andra människor kan ha en annorlunda världsbild än jag, vilket påverkar deras yttranden och handlingar. Att kanske ingen har fel.

Ett exempel är min egen ofta positiva utgångspunkt i livet, den som innebär att jag (ibland kanske naivt) antar att människor gör sitt bästa och vill mig väl - i alla fall tills de har bevisat motsatsen. Det gör det svårt för mig att hantera människor med en mer negativ livsinställning, som hittar fel och problem i det mesta de upplever, eller som utgår från att människor de möter har onda avsikter. Det hände mig häromsistens, att någon tolkade en av mina handlingar som att jag ville illa, när hela grunden för det jag gjorde var att försöka bidra med något gott. Och jag blir helt ställd, eftersom jag inte förstår perspektivet.

Politik är förstås ett annat tydligt exempel på hur svårt det kan vara att se något ur ett annat perspektiv än det egna. Jag tror att alla människor i grund och botten har samma önskan - om en bättre värld. Men för mig, som alltid har haft hjärtat till vänster, är det oändligt svårt att förstå hur den politik som styr vårt land för närvarande, och som ger mer till de starka och mindre till de svaga, skulle kunna vara ett steg i rätt riktning mot den världen. Jag förstår verkligen inte.

Allra svårast är det nog med dem som står mig allra närmast, min familj. Framförallt är det så lätt att fastna i vuxen-är-äldst-och-har-därmed-alltid-rätt-fällan. För en tid sedan läste jag ett tankeväckande blogginlägg ur Petra Krantz Lindgren föräldrablogg En annan du. Ett tydligt exempel därifrån var att vi ibland upplever att våra barn är otacksamma, när vi har ansträngt oss för att de ska få ha det härligt och de sedan blir ledsna när det härliga tar slut. Svårt för oss föräldrar att se saken ur deras perspektiv, trots att det ju egentligen inte är ett dugg konstigare än när vi själva tycker att vår ljuvliga semester gärna kunde få räcka ett par veckor till. Vi har kanske bara lite olika sätt att uttrycka det.

Summan av kardemumman: perspektivbyte är ursvårt och jag har en lång uppförsbacke att streta uppför. Men jag gör ett allvarligt försök att ta till mig budskapet i en av lektionerna i den meditationsserie, 21 Days of Gratitude, som jag nyligen följde, att försöka känna tacksamhet även för det som stör och frustrerar: "All people and events in our lives teach us valuable lessons".

Som tidigare bloggat, allt jag behöver är inte guld och gröna skogar.

fredag 6 december 2013

Livstids julkalender: Det goda samtalets oas 2

I romanen jag skriver ger jag huvudpersonen en present som jag önskar att jag själv hade fått när jag var i hennes situation, klämd i våffeljärnet mellan krav från alla håll (jobb, barn och en åldrande förälder). Min Katarina får gå i en samtalsgrupp, Circle Way style, för att dela med sig av sina tankar, känslor och erfarenheter. Lätta på trycket av skam, skuld och otillräcklighetsförtvivlan. Upptäcka att hon inte är ensam. Tänk om jag haft den gruppen då jag var där.

Eller när jag var jätteung mamma utan kompisar med barn. Nybliven varannanveckasmamma. I stressväggen. Barnlängtande med samarbetsovillig livmoder. Cancerpatient. Mamma till barn med självskadebeteende. I jobbtvivel. Så många faser i livet som kunde ha blivit lite mindre tunga om jag haft någon att dela bördan med. Någon som verkligen kunde förstå.

Sådana grupper - med specifika fokus för människor som befinner sig i samma situation, och som har massor att ge och få av varandra - skulle vi vilja hjälpa till att starta. I vår ska vi förkovra oss, skaffa oss ytterligare verktyg och - framförallt - ett praktiskt körkort som komplement till våra långa akademiska utbildningar med aningen fel inriktning (och andra kortare kurser inom olika former av samtal och dialog).

SEN KÖR VI!!!