tisdag 3 december 2013

Livstids julkalender: Dansa, pausa

Dansa, pausa…, dansa, pausa… Kommer ni ihåg den, en av förra årets dansgolvsplågor? För en tid sedan kom jag på att denna låt - som annars inte direkt är min cup of music rent musikaliskt - skulle kunna vara soundtracket till det liv jag lever idag.

I hela mitt liv har jag varit mer av en görelse än en varelse (tack till en deltagare i Livstids senaste workshop, om duktiga flickor, för det begreppet!). Baksidan av att vara en duktig flicka, en prestationsprinsessa har jag ältat runt här på bloggen, i flera varv. Men samtidigt har ju den där görelsen i mig gett mig drivkraft att skapa ett liv där jag i så stor utsträckning får ägna mina dagar åt sådant jag älskar, och på mitt sätt.

Under en tid trodde jag nog att jag på något sätt måste göra upp med min görelse, säga hejdå. Kanske sitta på en bergstopp i ett halvår i ensamhet. Det var något onaturligt över den känslan. Mera borde än ville. Jag tror faktiskt att jag skämdes över min kärlek till görandet. Men jag börjar acceptera den lilla prestationsprinsessan, till och med tycka om henne. Förstå att hon är en del av mig som jag nog inte kan leva utan, men däremot har lärt mig att tygla när hon blir alltför bångstyrig. När hon vill för mycket.

Med acceptansen för att jag är en människa som behöver ett ganska stort mått av fart och fläkt, många bollar, nya projekt och utmaningar, att skapa och - ja faktiskt, prestera -  i mitt liv, har nämligen också varandeförmågan och kärleken till vilan kommit alldeles naturligt. Jag har aldrig jobbat så lite som den här hösten, och stortrivts med det. Aldrig haft så lätt att vara "onyttig" på kvällarna. Aldrig njutit så av meditationsstunderna.

Dansa, pausa…, dansa, pausa...

Inga kommentarer: