Vid varje yogapass, en tanke som följer med hem. Om
stillhet. Om att samtidigt kunna
utvecklas och acceptera sig själv precis som man är. Idag om det förnöjsamma lilla leendet, det som inte ens behöver synas utanpå, men som kan prövas därinuti, också mitt i motståndet. Det tar jag med mig hem från min dan-före-dopparedagsyoga.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar