tisdag 10 december 2013

Livstids julkalender: Om jag varit vuxen på sjuttiotalet...

… så hade jag nog bott i kollektiv à la Lukas Moodysson-filmen Tillsammans. Det är nåt med den där gemenskapen. Laga mat tillsammans. Massa ungar överallt. Vi pratade om det igår kväll, jag och en nyfunnen vän, över en knallgod bulgarisk linssoppa vid hennes köksbord, hon och hennes två, jag och mina tre minsta.

Ungefär som på våra sommarläger i Mundekulla, där vi under en knapp vecka samlas en hel hög vuxna och barn i en enda stor härlig röra. Cirkelsamtalar, lagar mat, äter, sjunger, dansar, leker tillsammans. Ena stunden utfordrar man en unge ur en annan familj, nästa stund tröstar någon vuxen ens egen. Ordspråket "It takes a village to raise a child" känns då väldigt självklart. Varför stänger vi in oss i våra små minikokonger i stället för att vara tillsammans och stötta varandra?

Och jag märker att barnen också trivs. Häromsistens uttryckte nästan-fyraåringen högljutt sitt missnöje över att åka hem efter en storfamiljshelg med min syster och hennes barn. Någon dag senare brast han ut i kärleksförklaring till Sara med familj när hon skulle komma och Livstida och äta soppa med oss en vanlig tisdag. Han, liksom storasystrarna, gillar helt uppenbart att hänga med andra barn och vuxna än bara sina allra närmaste. Och, framförallt, att dela lite vardag med dem, inte bara en feststund då och då.

Jag är nog inte redo för att gå all in i ett Tillsammans-boende (har ju också ett rejält stort behov av egentid), men lite mer av den här gemenskapen skulle jag gärna släppa in i mitt liv. Kanske du vill vara en del av den?

2 kommentarer:

KaosJenny sa...

Precis... Jag gillar också tillsammanseri och har faktiskt bott kollektivt delar av mitt vuxna liv. Underbart när det är härligt och helt gräsligt när det är gräsligt ;-). Fast väldigt utvecklande. Har haft tanken om ett stort kollektivhus där man kan vara sina egna men också tillsammans... Kram

Maria sa...

Eller hur! Jag umgicks en del med vänner som bodde i ett "halvkollektiv" under tidigt nittiotal. Egna lägenheter men ett stort gemensamhetshus i mitten där man ofta samlades och lagade mat och hittade på roliga saker tillsammans. Det tycker jag känns som en perfekt kombo! :)