Livstids julkalender: Dansa, pausa

Dansa, pausa…, dansa, pausa… Kommer ni ihåg den, en av förra årets dansgolvsplågor? För en tid sedan kom jag på att denna låt - som annars inte direkt är min cup of music rent musikaliskt - skulle kunna vara soundtracket till det liv jag lever idag.

I hela mitt liv har jag varit mer av en görelse än en varelse (tack till en deltagare i Livstids senaste workshop, om duktiga flickor, för det begreppet!). Baksidan av att vara en duktig flicka, en prestationsprinsessa har jag ältat runt här på bloggen, i flera varv. Men samtidigt har ju den där görelsen i mig gett mig drivkraft att skapa ett liv där jag i så stor utsträckning får ägna mina dagar åt sådant jag älskar, och på mitt sätt.

Under en tid trodde jag nog att jag på något sätt måste göra upp med min görelse, säga hejdå. Kanske sitta på en bergstopp i ett halvår i ensamhet. Det var något onaturligt över den känslan. Mera borde än ville. Jag tror faktiskt att jag skämdes över min kärlek till görandet. Men jag börjar acceptera den lilla prestationsprinsessan, till och med tycka om henne. Förstå att hon är en del av mig som jag nog inte kan leva utan, men däremot har lärt mig att tygla när hon blir alltför bångstyrig. När hon vill för mycket.

Med acceptansen för att jag är en människa som behöver ett ganska stort mått av fart och fläkt, många bollar, nya projekt och utmaningar, att skapa och - ja faktiskt, prestera -  i mitt liv, har nämligen också varandeförmågan och kärleken till vilan kommit alldeles naturligt. Jag har aldrig jobbat så lite som den här hösten, och stortrivts med det. Aldrig haft så lätt att vara "onyttig" på kvällarna. Aldrig njutit så av meditationsstunderna.

Dansa, pausa…, dansa, pausa...

Vila sig i form

Kom på ytterligare en situationsdefinition som kan underlätta livet. När du sitter och gör något helt annat (exempelvis bloggar) än du tycker att du borde (mindre roliga förberedelser inför säkert jätteroligt kalas) så tänk som Gaia en gång rådde mig att göra: Jag vilar inför kalaset/storstädningen/husmålningen, så att jag ska vara pigg då och orka med det bra. Precis samma soffsittande som nyss fick dig att känna dig Lat och Dålig blir plötsligt en konstruktiv och strategisk del av ett sammanhang, en ruta i flödesschemat, en punkt i handlingsplanen. Är det inte fantastiskt!

Ordination paus

"Sätt dig ner. Fundera. Vila. Läs. Lyssna. Och gör det till dess att du är färdig."

Citat ur Smålandsposten den 6 februari som i sin tur citerar distriktsläkare Urban Stattin från Alvesta. Artikelns rubrik är Pausa dig till ett friskare liv. Kursiveringen i citatet är min.

Urban berättar om recepten på fysisk aktivitet som han och kollegerna var tidiga med att införa. Hur vore det att ordinera sig själv en paus i veckan som avslutas när man är färdig?

Känsla av koll - var är du?

För ungefär en månad sedan uppstod en spricka i min känsla av koll. Jag vet att Bodil Jönsson har använt just det här begreppet men jag vet inte riktigt hur, så jag gör som jag brukar och fyller det med mitt eget innehåll. Verkligheten och vardagen är precis densamma, men min upplevelse är en helt annan. Istället för att vara den som sitter ovanpå (on top of things), har koll, styr och väljer, smyger jag ut ur mitt kontor inför julledigheten utan att riktigt stå för den prioritering i före och efter jul som jag gjort. När jag lämnar hemmet några dagar senare känns det mer som att jag flyr dammråttorna i hemmet än att jag håller huvudet så högt att jag inte ser dem.

Flykten från dammråttorna går till svärsläkten sju snömoddiga timmar norrut. Om det är återhämtning jag behöver så har jag kommit rätt. Hos svärfar sitter vi många sävliga timmar vid köksbordet och pratar om smått och gott, bläddrar i gamla foton och fikar eller äter varannan timme. Hos svärmor är menyn planerad sedan veckor tillbaka, och med en saftig självspricka på vardera tummen blir jag reducerad till sällskapsdam vid diskningen, som vi annars brukar stå för.

Något i Mälarluften får mig att sova som en stock. Andra nattliga aktiviteter är dessutom så gott som uteslutna när man bor sex personer på samma lilla övervåning. Lite fysisk aktivitet blir det – skidor med två fnissiga rammelkalvar idag, ett axelträningspass nu på kvällen och förhoppningsvis en skidtur till imorgon förmiddag innan de är dags för släktmiddag – avspänd sådan förväntar jag mig eftersom det är så det brukar vara.

Under tiden funderar jag i lagoma doser på mitt vanliga sammanhang. Är det något i vad jag faktiskt gör (och inte gör) som jag vill justera, eller kan jag bara luta mig tillbaka och invänta att känslan av koll träder ut ur sitt vinteride och åter tar mig i besittning?

Kvinnan som slog tårna i trösklar

Jag tror jag är för klen för att gå in i väggen, jag är för dålig på att bita ihop helt enkelt. Och så har jag ofta en förmåga att leta rätt på dörrhålen istället, och använda dem. Men de senaste veckorna har min vanliga precision saknats. Jag prickar fortfarande "vardagsrummets" dörrhål, men kommer inte alltid helt oskadd därigenom.

De små vardagsmissödena får löjligt stora proportioner - precis som när man slår tårna i en tröskel. Tårarna samlas i ögonen och de fula ramsorna i huvudet. Om någon stackars familjemedlem råkar vara i närheten och på något enda långsökt vis kan anses förtjäna en irriterad kommentar så kommer det en.

Mina stresshanteringsstragetier biter, visst, men hållbarheten tycks ha minskat. Effekten rinner av inom en timme och så... Aj faan, kommer jag i närkontakt med ännu en tröskel med samma emotionella ömtå. Såhär års - efter en lång arbetsintensiv höst och inför (eller just nu mitt i) en intensiv juletid är det tätt mellan mina trösklar.

Vad gör jag åt det här då? Började julledigheten med att tillämpa ett tips från julproffset Gaia: att planera in en riktigt lat dag. Känns som att det ökade motståndskraften något. I övrigt bidar jag min tid, och så stjäler jag mig till stunderna här vid snutteburken. Den är min vän.

Om denna tröskelåkomma visar sig vara tydligt säsongsbetonat får jag överväga att koppla in Superskarpa Struktur-Sara i nästa julhelgsplanerande. Jag kan ju sånt om jag vill, men det känns så... professionaliserat. Fast kanske brukar det vara lättare när man inte ägnat varenda helg före jul åt att snickra glasrum? Å andra sidan hjälper det mot de flesta själsliga åkommor att sitta därinne, som vi kan göra nu. I det rummet krymper trösklarna.

Nyårslöften i fårakläder

Precis som Sara är jag skeptisk till att lova en massa saker just vid årsskiftet. Jag ger hellre mig själv små utmaningar till förändring året runt. Men igår kväll upptäckte jag att jag vid årsskiftet förra året faktiskt hade skrivit ner en lång lista (junkie som jag är!) med tankar inför 2008 - fast jag bara inte kallat dem "löften". Skulle snarare se det som en önskelista - som jag skickade till mig själv i stället för till tomten och efter jul i stället för före. Anledningen till listan var att 2007 hade varit ett fruktansvärt tungt år både yrkesmässigt och privat, med en ny arbetsplats, extremt mycket jobb, och därtill en tonåring som mådde väldigt dåligt. Jag kände att det här nya året måste bli ett bättre år och att jag själv hade huvudansvaret för att försöka få det att (med Mark Levengoods ord) "puttra i rätt riktning".

Blev lite nyfiken på vad det var jag hade önskat (inte lovat!) genomföra eller förändra och huruvida några av mina föresatser och förhoppningar om det nya året hade infriats. Glädjande nog och diverse 40-årskriser till trots insåg jag att en hel del faktiskt hade gjort det och att somligt åtminstone var en bit på väg. Vad gäller de områden där det inte hänt något ännu så känner jag konstigt nog ingen stress utan bara lugn och trygghet i förvissningen om att det som verkligen hade förändrats var "good enough" så här långt.

Insikten gav till och med inspiration till en ny liten önskelista (med ett och annat överflyttat från förra årets) inför 2009. Den här listan liknar delvis - upptäckte jag efter att jag funderat fram den - en lista som coachen Elizabeth Gummesson (liksom jag en f.d. "duktig flicka" som insett att "good enough" räcker långt) presenterade i Aftonbladet idag som ett alternativ till traditionellt tråkigt prestationstyngda nyårslöften. Jag vill (men lovar inte att!):

• ägna mer tid åt familjen och vänner som ger mig energi och glädje
• ägna mer tid åt vila, avslappning och medveten närvaro
• ägna mindre tid åt jobb på kvällar och helger
• jobba vidare med att bygga upp min självkänsla
• handla mindre (och mer hållbart)
• läsa mer
• vara mer utomhus
• våga satsa mer på mindre säkra kort