Känsla av koll - var är du?

För ungefär en månad sedan uppstod en spricka i min känsla av koll. Jag vet att Bodil Jönsson har använt just det här begreppet men jag vet inte riktigt hur, så jag gör som jag brukar och fyller det med mitt eget innehåll. Verkligheten och vardagen är precis densamma, men min upplevelse är en helt annan. Istället för att vara den som sitter ovanpå (on top of things), har koll, styr och väljer, smyger jag ut ur mitt kontor inför julledigheten utan att riktigt stå för den prioritering i före och efter jul som jag gjort. När jag lämnar hemmet några dagar senare känns det mer som att jag flyr dammråttorna i hemmet än att jag håller huvudet så högt att jag inte ser dem.

Flykten från dammråttorna går till svärsläkten sju snömoddiga timmar norrut. Om det är återhämtning jag behöver så har jag kommit rätt. Hos svärfar sitter vi många sävliga timmar vid köksbordet och pratar om smått och gott, bläddrar i gamla foton och fikar eller äter varannan timme. Hos svärmor är menyn planerad sedan veckor tillbaka, och med en saftig självspricka på vardera tummen blir jag reducerad till sällskapsdam vid diskningen, som vi annars brukar stå för.

Något i Mälarluften får mig att sova som en stock. Andra nattliga aktiviteter är dessutom så gott som uteslutna när man bor sex personer på samma lilla övervåning. Lite fysisk aktivitet blir det – skidor med två fnissiga rammelkalvar idag, ett axelträningspass nu på kvällen och förhoppningsvis en skidtur till imorgon förmiddag innan de är dags för släktmiddag – avspänd sådan förväntar jag mig eftersom det är så det brukar vara.

Under tiden funderar jag i lagoma doser på mitt vanliga sammanhang. Är det något i vad jag faktiskt gör (och inte gör) som jag vill justera, eller kan jag bara luta mig tillbaka och invänta att känslan av koll träder ut ur sitt vinteride och åter tar mig i besittning?