Genom jobbet har jag nyligen fått en rejäl dos krismedvetande och färska kunskaper på miljöområdet. I det här fallet är faktiskt kunskap emellanåt tung att bära. Jag som brukar må så bra av att lyfta blicken och leta efter sammanhangen känner att här måste jag sänka den istället, som bländad av en stor svart sol som är Krisen, Farorna och Koldioxiden. Jag får ta ett steg i taget och koncentrera mig på var jag sätter nästa fot, och nästa. Små miljönyttor och mindre skador. Leta begagnat och upplevelser som julklappar, cykla mer, streta på med miljököret på jobbet.
Sen försöker jag ju må bra också, och frågan är om detta är en konkurrerande eller kompletterande verksamhet. Ibland undrar jag om det vi petar i här på Livstid är små oväsentliga detaljer. Kliver vi rätt ut i luften från toppen av Maslows trappa? Men det jag kommer fram till är ändå att man gör så mycket mindre skada och mera nytta om man mår bra. Ett inte så vardagligt exempel är Nelson Mandela. Jag tänker mig att han måste ha ägnat en del av all sin tid i fängelse åt det som kan kallas för navelskåderi, för att försöka bli klokare och lyckligare. Hade han någonsin kommit ut om han inte gjort det? Och hur hade Sydafrikas nutid sett ut om han hade kommit ut, men med hämnd för ögonen istället för försoning?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar