fredag 29 juni 2012

Rik av historier

Än en gång slås jag av - och gläds åt - det faktum att alla människor har en intressant historia värd att berätta. Som deltagarna i vår Livstidscirkel - med säsongsavslutning i kväll - som har bjudit på sina historier på olika teman under våren: vardag, kärlek, identitet, förändring... Vilken rikedom det är att ta del av alla dessa berättelser, få nya tankar och se nya perspektiv!

Och så är det förstås julafton just nu för Sommar i P1-älskare som mig och Sara. Jag periodknarkar Sommar- och Vinterprogram året runt, men nu kan jag - om jag kommer på att slå på radion vid rätt tidpunkt - till och med lyssna live. Eller åtminstone lyssna på hela programmen arkiverade - med all musik oförkortad, vilket väl är den enda nackdelen med program av lite äldre datum (å andra sidan en fördel i de fall då man inte delar sommarpratarens musiksmak). Hittills har jag av årets skörd hört...

... Anja Pärsson prata så vackert om rätten att älska

... David Hellenius generöst bjuda på sina rädslor och fiaskon

... Christina Lampe-Önnerud inspirera med glimtar ur sitt spännande liv på en global scen för hållbar utveckling

Christina lyssnar jag på under kvällspromenaden och när Toto rockar loss med min gamla älsklingslåt Africa i mina lurar, kan jag inte låta bli att dansa hoppsasteg av lycka där i skogen. Just idag har jag vänt ett underbart och viktigt blad i mitt livs historiebok; jag har jobbat min sista dag på universitetet och tar nu ett välbehövligt sommarlov innan jag fortsätter som min alldeles egna chef, med arbetsuppgifter som jag älskar och själv bestämmer över.

Ett Facebookcitat från Apple-grundaren Steve Jobs passar så väl in på vad jag känner just ikväll: "The only way to do great work is to love what you do. If you haven't found it yet, keep looking. Don't settle. As with all matters of the heart, you'll know when you find it." Kanske kan min historia också inspirera andra att lyssna lite mer inåt för att hitta en färdriktning?

torsdag 28 juni 2012

MariaLivstid twittrar

När lyckopirret i magen är så jublande att man måste dansa hoppsasteg på skogsvägen under kvällspromenaden...

SaraLivstid twittrar

Träd in i vårt sunkiga gårdsskjul och känn den ljuvliga doften. I andra änden står nämligen en jasminbuske. Säkert en bra metafor för något.

onsdag 27 juni 2012

MariaLivstid twittrar

Vilket underbart kalejdoskop av efter-sommarregnet-dofter på kvällens skogspromenad!

söndag 24 juni 2012

80 procent vatten - hur många procent dig själv?

Äntligen tog jag mig tid att lyssna på härliga Charlotte Rudenstam när hon i Tendens berättar om sitt passionerade liv som 100 procent sig själv. Jag bjuder dig att lyssna - det är 29 väl investerade minuter!

För Charlotte var sex och närhet några av de saker hon led mest av att inte få leva ut, innan hon tog sina stora steg till ett annat mer levande liv. För dig eller mig är det kanske något helt annat. Jag tror det här får bli tema för några samtal framöver, med vännerna säkert, men också med Mannen: I vilka sammanhang är jag fullt ut mig själv tillsammans med honom, och när stänger jag in mig själv i mönster som inte är mina egna? Hur är det för honom, och hur kan vi bli mer oss själva större del av tiden? Ett sommaruppdrag kanske, att hjälpa varann med det.





PS. Vill du ha mer av Charlotte och hennes tankar? Läs bloggen 100% Charlotte! Ett ställe att börja kan vara den spännande berättelsen Vägen till Ja! som gick som adventsföljetong i julas. Här är första inlägget! DS

lördag 23 juni 2012

Sensmoralen av detta Sommar

Jag funderar just på vad som är märkvärdigast och viktigast i Anjas sommarprogram. Mina nominerade är, i ungefärlig prio-ordning:

- att ännu en människa – och i hennes spår många fler – vågar älska efter eget hjärta

- att två vuxna avstår från att leva ut sin kärlek fullt ut – i fem år – främst av hänsyn till ett berört barn

- att det uppenbarligen fortfarande finns medier och journalister som tar hänsyn till en sån önskan

- att berättandet som får ta tid ger de bästa scoopen

- att public service, P1 och Sommar har fått ytterligare en fjäder i hatten.

Vilka är dina?

tisdag 19 juni 2012

SaraLivstid twittrar

För mig kunde det få vara EM lite oftare. Plötsligt kan man sitta vid en burk om kvällen utan att anses asocial.

måndag 18 juni 2012

Hur mediterar du, människa?

Så bra att jag fick den frågan när jag för första gången tänkte ett liiitet ”Ska jag verkligen?”, på väg till den dagliga meditationssittningen– som har glidit in självklart som tandborstning i mitt liv sedan sju veckor. Meditation kan kanske vinna på lite förnyelse. Om jag berättar hur jag gör kan väl ni berätta hur ni gör – ungefär som i kedjebreven för opretentiös vardagsmat. Hur ser din enklaste och bästa vardagsmeditation ut – just nu?

Min går av stapeln direkt på morgonen, sittandes i sängen. Jag ställer mobilen på sju minuter och sluter ögonen. Ofta är det först därefter som jag bestämmer mig för hur meditationen ska se ut just idag. En vanlig variant är att jag tänker på ett ord: Tillit, Kraft, Glädje, Kärlek, Frid. När tankarna hamnar på vad som ger eller inte ger den känslan får de hållas, men samtidigt försöker jag lägga energin på att komma ihåg – ja uppleva – hur den känslan brukar kännas i mig. Ibland sätter jag ihop flera ord. ”Allt är” på inandningen, ”som det ska” på utandningen, till exempel. Annars tänker jag inte så mycket på andningen faktiskt, det brukar ju annars vara ett hett tips.

Ett par andra varianter är mer visualiserande: Jag föreställer mig en milt leende buddistisk munk och låter den bilden väcka känslorna av kärlek, acceptans och stilla glädje - allt det jag för mig själv sammanfattar i ordet munkhjärta. Ibland upplever jag hur jag lämnar över mina bekymmer ett efter ett i munkens händer, medan han - orubbad i sitt lugn - tar emot med äkta tacksamhet.

Jag kan också locka fram känslan av att vila i ett vatten som långsamt stillar sig runt mig, allt eftersom jag blir lugnare. Under tiden tittar jag på vattenytan, om den är solbelyst eller bär sin egen färg, om den är slät, krusig eller till och med formar sig i vågor. Det behöver inte ha något att göra med den tilltagande stillheten där under.

Ja, så gör jag just nu. Vill gärna pröva andra varianter, ge meditationen längre tid kanske, i alla fall ibland. Meditationsguiden är ett ställe som verkar ha en del tips. De har också skickat vidare rådet som Maria hittade på Facebook häromdagen:

"You should sit in meditation for 20 minutes every day – unless you are too busy, then you should sit for an hour."

lördag 16 juni 2012

Tänka lite mindre, känna lite mer?

Då och då kommer vi lite på kant med orden, Sara och jag, trots att de, precis som Sara skrev om senast, också är våra käraste vänner och arbetsredskap. Vi bloggar, vi samtalar - med varandra, med familjen, med vännerna, i Livstidscirkeln - och vi använder dem i våra tankar, vårt ältande, vårt evinnerliga grubblande, som ger oss så mycket. Men just som Sara beskriver så kanske det ibland finns anledning att låta orden, skrivna eller tänkta, sätta sig i baksätet en stund, och låta något annat - känslorna eller ingentinget - ta plats bakom ratten. Meditation är ett bra sätt, och det finns fler.

I en terapiform som kallas Resan ligger fokus på att låta känslorna ta överhanden en stund, för att kunna släppa taget om gamla blockeringar och konflikter som - enligt förespråkarna - kan påverka såväl vår fysiska som vår mentala hälsa. Egentligen har jag nog aldrig någonsin mått så väl som jag gör just nu, både fysiskt och psykiskt, men jag funderar ändå på att göra en Resa, för vem har sagt att bra inte kan bli ännu bättre? Och ja, ja, ni som tycker att detta låter som världens flum har helt rätt - det är det! Tänk, jag är så glad att jag nu är så gammal att jag vågar tillåta mig att både vara en person som har doktorsexamen och femton år  i forskarvärlden (där bevisbarhet är A och O) och en som ibland bara behöver tro och vara nyfiken, inte bevisa. 

Och så, senaste bokcirkelrundan, där vi läst Tranströmer och jag blivit frustrerad över allt jag inte förstår, i stället för att bara känna utan att anstränga mig för att förstå. När jag gör så, kan jag plötsligt njuta av allt det vackra (ord, javisst, men mer känsla än innebörd). Just som en av mina husgudar, Bob Hansson, beskriver i ett av sina senaste Tankar för dagen, att poesi ska upplevas, inte förstås! 

Just idag är hela jag bara en enda stor känsla: Euforia - över livet, som är mitt och som jag älskar även en dag då det regnat småspik och som jag uteslutande ägnat åt nyttigheter, som att städa, laga mat och baka. Stillsam lördagslycka upplevde jag när jag gick till växthuset för att plocka basilika till lunchlaxens gräddfilssås och en vildare variant infann sig när hela familjen rockade loss i köket till Ebba Gröns 800 grader. Målet för sommaren: lite mindre tänka, lite mera känna!

MariaLivstid twittrar

Vild lördagslycka när hela familjen rockar loss i köket till Ebba Gröns "800 grader", låten som döttrarna uppträdde med redan på dagis.

MariaLivstid twittrar

Stillsam lördagslycka är att gå ut i sitt växthus och plocka basilika till lunchlaxens gräddfilssås.

söndag 10 juni 2012

Med ord, eller utan

Det är något annat än orden som är mitt viktigaste verktyg just nu. Och då är orden ändå så centrala i det mesta. Jag kommer just från en helg fylld av ord i samtal och skrift som jag nu ett tag framöver ska njuta av att smälta. Ett av de viktigaste samtalen handlade just om det ibland så livsavgörande i att sätta ord, och rätt ord, på upplevelser för att de inte ska kunna ta makten över en. Det har räddat mig många gånger.

Men bortom orden finns något mer, som jag nog aldrig trodde att jag skulle hitta, än mindre längta till. Efter sex veckors daglig sjuminutersmeditation är jag förundrad. Inte en enda dag har meditationen känts som ett måste. Ikväll längtade jag så efter morgondagens meditation att jag försökte mig på att cykelmeditera. Det gick det också.

När själen kopplar upp mot kosmos lägrar sig friden i mig. Jag är inte budskapen som åker fram och tillbaka, jag är koppartråden eller mobilmasten som de färdas via. Det är min enkla men helt nödvändiga uppgift. Jag har varken förmågan eller behovet av att följa med i konversationen, av att alls förstå. Det är någon annans bord.

tisdag 5 juni 2012

Som Sam...

... vill jag vara när jag är 81 år! Baka chokladmuffins, åka slalom och bubbla av livsglädje trots törnarna genom åren. "Jag tar en dag i taget - hur ska man annars göra? Och så är jag väldigt nyfiken. Det driver mig framåt", berättar Sam i senaste numret av Landstinget Kronobergs fina tidning Det goda livet. Sam är min nya vardagshjälte och förebild!