Det är något annat än orden som är mitt viktigaste verktyg
just nu. Och då är orden ändå så centrala i det mesta. Jag kommer just från en
helg fylld av ord i samtal och skrift som jag nu ett tag framöver ska njuta av
att smälta. Ett av de viktigaste samtalen handlade just om det ibland så livsavgörande
i att sätta ord, och rätt ord, på upplevelser för att de inte ska kunna ta makten
över en. Det har räddat mig många gånger.
Men bortom orden finns något mer, som jag nog aldrig trodde
att jag skulle hitta, än mindre längta till. Efter sex veckors daglig
sjuminutersmeditation är jag förundrad. Inte en enda dag har meditationen känts
som ett måste. Ikväll längtade jag så efter morgondagens meditation att jag
försökte mig på att cykelmeditera. Det gick det också.
När själen kopplar upp mot kosmos lägrar sig friden
i mig. Jag är inte budskapen som åker fram och tillbaka, jag är koppartråden eller
mobilmasten som de färdas via. Det är min enkla men helt nödvändiga uppgift. Jag
har varken förmågan eller behovet av att följa med i konversationen, av att alls
förstå. Det är någon annans bord.
2 kommentarer:
Får man ställa den nyfikna frågan vilken "typ" av meditation du ägnar dig åt?! Behöver utöka min repertoar lite känns det som och har just nu lite svårt att hitta rätt, tacksam för enkla tips :)
Tack för den frågan, duktigaflickan! Svaret hamnade i ett eget inlägg: http://www.livstid.net/2012/06/hur-mediterar-du-manniska.html
Dela gärna med dig, du också!
Kram/Sara
Skicka en kommentar