Livstids julkalender: Se och hör!

Kanske har du fått bilden av mig som en person som bara skriver, och aldrig konsumerar media. Men jag är en ganska stor konsument, dock väldigt sällan av icke-självvalda radio- eller tv-program.

Med andra ord, det är inte ofta jag "hamnar" framför något på tv, förutom när jag hänger med mina ungar framför ett program de gärna vill titta på. Men det mesta ser jag på SvT Play - för att jag verkligen vill.

Samma sak med radio. Jag lyssnar mycket, men inte ofta på något som går i direktsändning. Har blivit en välja-och-vraka-nörd som styr mitt lyssnande till favoritpoddar, som jag konsumerar med stor aptit.

Och - det ska villigt erkännas - det som fångar mitt intresse i mediabruset är (förutom en Ernst-passion som jag vägrar skämmas över) i väldigt hög utsträckning pratprogram.

Här är några av mina favvisar. Kanske är det någon av dem som du missat och skulle kunna vara nyfiken på att provsmaka:

• Sommar och Vinter i P1. Behöver förstås ingen introduktion, för detta måste väl vara det svenska program alla kategorier som vuxit mest i popularitet de senaste åren. Jag älskar att ta del av historier från för mig såväl välkända som helt okända människor, vilka - utan att bli avbrutna - får bjuda på en glimt av sina liv och tankevärldar. Massor av program (från många årgångar) finns att ladda ner, och under jul- och nyårshelgen är det dags för en ny härlig omgång, där lyssnarna som vanligt har röstat fram de Vinterpratare de helst vill höra: Ola Salo, Martina Haag, Hans Rosling, Fredrik Lindström, Bodil Jönsson, Tomas Sjödin, Lasse Åberg och Petra Mede. Jag blir nästan lipfärdig när jag hör den listan... Snacka om förtida uttag på glädjekontot!
• Podden Värvet. Långa (1-1,5 timme) intervjuer av Kristoffer Triumf med människor som nog nästan samtliga har det gemensamt att de arbetar med något de verkligen brinner för. Om man som jag snöar in och envisas med att lyssna på precis alla, i en lång rad efter varandra, kan man bli lite mätt, för det blir en hel del upprepning i frågebatteriet, men samtidigt bär ju varje människa sin historia, sitt perspektiv, sina referensramar, vilket i mina ögon gör det intressant ändå. Att sedan en av mina musikfavoriter Lasse Winnerbäck ger sin enda intervju 2013 i Värvet gör ju inte saken sämre...
• Kropp och själ i P1. Här har jag lyssnat på massor av spännande (stundtals kritiskt granskande) program, på olika teman, alltifrån döden, till mindfulness, till pojkar som skär sig, till yoga, till vår relation till kött. Nu var det ett tag sedan och jag längtar efter att ta mig tid till några hittills olyssnade godbitar om exempelvis demens, bonusföräldrar och relationer präglade av våld. 
• Sommarpratarna på SvT. Tidigare Sommarpratare möts för en dag och samtalar utifrån ett ljudklipp från vars och ens sommarprogram. Det kan säkert upplevas som snuttifierat, men samtalen blir ofta förvånansvärt djupa och berörande, och inte sällan hittas kopplingar mellan deltagarna som de kanske inte själva visste fanns där. 

Idag fick jag tips om ett SvT-program som jag missat helt - trots att det leds av en av mina absoluta favoriter, Anna Lindman (som tidigare gjort Från Sverige till himlen och Annas eviga). Programmet heter Döden, döden, döden och tar upp ett antal olika aspekter av ett ämne som vi pratar så lite om, trots att vi nog alla har funderingar kring det. 

Så, se och hör - låt dig beröras, inspireras och provoceras!  

PS. När det gäller tv-programmen gäller det att vara lite snabb, om du vill titta, eftersom de inte ligger kvar i all evighet som radioprogrammen. 

Min Sommar-topp

I år gjorde jag något ovanligt. Jag handplockade inte mina Sommar-pratare som jag brukar - efter intresse- och kändisfaktor, utan valde att kliva ur min sköna komfortzon och beta av dem allihop, en efter en. Sådär bara. Alltså har jag denna sommar (och höst) lyssnat mig igenom samtliga årets 58 människors historia (eller, nu ljög jag, med två gav jag faktiskt upp efter en stund, de var bara för trökiga). Att göra på det här viset var spännande. Det innebar att jag bekantade mig med alltifrån travsport till kemi, landsbygdspolitik till melodifestivalande, surdegsbak till afghansk IT-struktur. Och däribland lite kläddesign, armbrytarkonst och väldigt mycket fotboll.

Här är min tolv-i-topp-lista (försökte med tio men det gick bara inte) för den här sommaren - helt utan inbördes ordning:

Lotta Lundgren, matskribent och programledare - för hennes underbara röst, hennes underfundiga formuleringar och humor, och kanske mest för att hon var en av dem jag aldrig hade hört talas om, aldrig skulle ha valt, men som verkligen förgyllde en av mina kvällspromenader i skogen.

Björn Lindeblad, föreläsare och meditationslärare (fd finansvalp resp skogsmunk!) - återigen för en oerhört behaglig röst (tänk att få ha honom hemma i meditationsrummet...), en spännande resa och för hans mod - att först sälja allt han ägde för att bli munk i Thailand, och att sedan återvända till ett vanligt liv i Sverige.

Klara Zimmergren, programledare och manusförfattare, för hennes starka berättelse om sorgen i barnlösheten, där jag känner igen mig, trots att jag idag har fyra små knoddar - men det har funnits en sådan stund, om än ganska kort, i mitt liv också.

Shima Niavarani, skådespelare och artist, för hennes färgsprakande berättelse om vägen till Sverige, till scenen, till drömjobbet, för hennes mod att gå sin egen väg och göra det hon tror på, och helt enkelt för att hon är en härlig kvinna som vågar ta plats

Sara Bergmark Elfgren, författare och manusförfattare, för att hon ger alla oss nördar av olika sort kärlek och en plats i samhället, och för berättelsen om hur hon och författarkollegan Mats Strandberg gjorde valet att låta hjältarna i deras boksuccé vara ett gäng tjejer - ett komplement till den helt underbara (men trots allt ganska så manshjältedominerade) Harry Potter.

Eskil Pedersen, ledare för AUF (Arbeidernes Ungdomsfylking) i Norge, för att han, på årsdagen av Utöya-katastrofen, trots sin sorg, gör ett så vackert program - som sänds i Sverige, Norge, Danmark och Finland samtidigt - om kärlekens seger över hatet, och något av det skönaste i musikväg jag hört ramar in programmet med värdighet.

Daniel Sjölin, författare och fd programledare, för att han överraskar och provocerar, ger gubbstrutten ett ansikte, och ger mig tankeföda för minst ett par timmar till efter programmets slut.

Elise Lindqvist, volontär, för att hon vågar berätta sin förfärliga historia, som samtidigt - liksom Eskil Pedersens - vibrerar av hopp, kärlek och framtidstro.

Märta Tikkanen, författare, för hennes underbara finlandssvenska och hennes kloka ord om orden, och hur mycket de har betytt för henne genom en livsstig som inte alltid varit helt enkel att trampa rätt på.

Heidi Andersson, armbryterska och programledare, och ännu en kvinna som vågar ta för sig - i hennes fall högst bokstavligt, vid armbrytarbordet - i ett, trots allt vårt jämställdhetsskryt, fortfarande på många sätt patriarkalt samhälle.

Amanda Svensson, författare och kulturskribent, som vågar lyfta på locket och beskriva ett kvinnobekymmer som många många drabbas av men som få får rätt diagnos för, och därmed inte heller den hjälp som finns tillgänglig.

Soran Ismail, komiker, slutligen, Soran som jag alltid gillat som komiker och radiopratare, men som i sitt program visar en ny och allvarligare sida, som - i sann storytellinganda - ger integrationsproblematiken lysande bra exempel ur verkligheten, och som har den bästa avslutningen av alla: hur insikten äntligen har nått honom att han inte är halv (halv svensk - halv kurd) utan dubbel!

Många många fler har inspirerat och jag kommer säkerligen att återvända till några av dem i senare blogginlägg. Nu borde jag kanske känna det stora vemodet rulla in: årets Sommar-program är ju slut! Men icke då, nu kör jag en ny step-out-of-the-comfort-zon, lägger i backen och rattar baklänges. Nu ska jag ta mig igenom avsnitten av Sommar och Vinter, från och med de (ytterst få) program jag missade i vintras och sen vidare till förra sommaren, och så sommaren dessförinnan, och sommaren innan dess. Med tanke på att programmen finns arkiverade ända från den 22 juli 1969 lär jag inte ha några sysselsättningssvårigheter de närmaste åren. Och alla eventuella tråkkänslor uppkomna i samband med exempelvis disk- och tvätthantering avväpnar jag raskt med mitt eter-trollspö. Expelliarmus liksom!

Rik av historier

Än en gång slås jag av - och gläds åt - det faktum att alla människor har en intressant historia värd att berätta. Som deltagarna i vår Livstidscirkel - med säsongsavslutning i kväll - som har bjudit på sina historier på olika teman under våren: vardag, kärlek, identitet, förändring... Vilken rikedom det är att ta del av alla dessa berättelser, få nya tankar och se nya perspektiv!

Och så är det förstås julafton just nu för Sommar i P1-älskare som mig och Sara. Jag periodknarkar Sommar- och Vinterprogram året runt, men nu kan jag - om jag kommer på att slå på radion vid rätt tidpunkt - till och med lyssna live. Eller åtminstone lyssna på hela programmen arkiverade - med all musik oförkortad, vilket väl är den enda nackdelen med program av lite äldre datum (å andra sidan en fördel i de fall då man inte delar sommarpratarens musiksmak). Hittills har jag av årets skörd hört...

... Anja Pärsson prata så vackert om rätten att älska

... David Hellenius generöst bjuda på sina rädslor och fiaskon

... Christina Lampe-Önnerud inspirera med glimtar ur sitt spännande liv på en global scen för hållbar utveckling

Christina lyssnar jag på under kvällspromenaden och när Toto rockar loss med min gamla älsklingslåt Africa i mina lurar, kan jag inte låta bli att dansa hoppsasteg av lycka där i skogen. Just idag har jag vänt ett underbart och viktigt blad i mitt livs historiebok; jag har jobbat min sista dag på universitetet och tar nu ett välbehövligt sommarlov innan jag fortsätter som min alldeles egna chef, med arbetsuppgifter som jag älskar och själv bestämmer över.

Ett Facebookcitat från Apple-grundaren Steve Jobs passar så väl in på vad jag känner just ikväll: "The only way to do great work is to love what you do. If you haven't found it yet, keep looking. Don't settle. As with all matters of the heart, you'll know when you find it." Kanske kan min historia också inspirera andra att lyssna lite mer inåt för att hitta en färdriktning?

Påfyllnad i tankeskafferiet

Hela tiden hittar jag nya radiofavoriter som gör såväl kvällspromenader, som tvättsorteringar, som bilturer till och från jobbet till fina små lyssnar- och tankebubblor. Sommar, Vinter, Tankar för dagen, Allvarligt talat och så nu senast har jag fått upp öronen för P1 dokumentär. Ett helt jätteskafferi med välgjorda och intressanta program som ger massor av tankeföda. Det kan låta dystert när man listar upp vilka människoöden jag har trakterat öronen med på sistone, kanske inte det man i första hand tänker sig som ljudfond till en ljummen majkväll i skogen:

* Emma som fick cancer vid 25 års ålder, mitt under uttagningsproven till polisutbildningen

* Erik som levde sina tio första år i en källare och misshandlades fysiskt och psykiskt av sina föräldrar

* Nadja som gång på gång sviks av sina båda syskon

* Nina som efter en dykolycka för femton år sedan är bunden vid en respirator

* 6-åriga Anna som fick en hjärntumör konstaterad efter ett rutinbesök hos skolsköterskan

* Emma som kämpar mot omgivningens fördomar sedan hon fick HIV för sex år sedan

Men förutom att ge mig intressanta stunder i nya tittskåp, bjuds jag på välbehövliga perspektiv. Egna små bekymmershärdar - som trilskande tioåringar, plagierande studenter och ett kök som hämtat ur en knarkarkvart - känns genast futtiga i jämförelse, och jag hittar i stället fram till stor tacksamhet över allt jag har - och inte har. Och tack underbara Sveriges Radio för en fantastisk guldgruva som aldrig sinar.

Livstid låter!

Igår pratade vi Livstid i en rejäl intervju med Jocke Wallgren i SR P4:s Västergatan. Vi hade en trivsam timme som kändes nästan som att sitta hemma i soffan och filosofera sådär lite extra inspirerat. Tjusig bild samt slutkläm med några husmorstips för ett gott liv finns här.

Att länka till intervjun som helhet var lite knepigare. Hela programmet hittar vi ingen länk till, däremot till de två halvtimmarna var för sig.
- Här hittar du halvtimme ett (hoppa fram två minuter, det funkar ibland, så kommer du rätt).
- Här finns halvtimme två (som börjar med åtta minuter nyheter och musik, sen är vi där!)

Välkommen att lyssna på Livstid!

Röster

Det är något med mig och vissa röster. Jag blir glad i själen bara deras bärare öppnar munnen - och det skadar ju inte att dessa också alltsomoftast har något klokt att säga (kanske är det just därför jag tycker så mycket om deras röster?). I min bekantskapskrets har jag exempelvis två Saror - varav en förstås är Livstidskompisen - med sådana där röster jag gillar; mörka, lugna, kloka.

Andra hörs emelllanåt i radio och på TV - och många av dem tillhör mitt lilla stall av husgudar som jag har skrivit om tidigare, personer som inspirerar till nya tankar på olika sätt. Många är män - kanske för att jag gillar det där mörka, lugna. Mark Levengood, Lennart Koskinen, Bob Hansson, Stefan Einhorn, Mikael Wiehe är några av dem. Några kvinnoröster jag njuter av att lyssna på är Ann Heberlein, Eva Dahlgren och Johanna Koljonen. Heberlein gjorde ett fint Sommarprogram förra året, Dahlgrens program häromdagen missade jag (tur att det finns på nätet) och gissa om jag kommer att sitta klistrad (eller kanske blir det lurar och gräsklippning) den 1 augusti när det är Koljonens tur!

Gå mot strömmen

Under en långpromenad i skogen lyssnar jag på P1:s Tendens som just nu har temat Jag vill säga upp mig från samhället! Av en slump hamnar jag, som så ofta nuförtiden, i ett mycket tankeväckande program. Just idag handlar det om Emelie Cajsdotter, ett maskrosbarn som trots uppväxten i en dysfunktionell familj har skapat ett liv som fungerar, där hon får lov att vara den hon är och leva på det sätt hon tror på - vilket ofta innebär att gå mot strömmen, tänka och göra annorlunda än andra. Lyssna på Emelies tankar i programmet och läs flera intressanta kommentarer till det här.

Radion och jag - en liten stillsam kärlekshistoria

I min barndom hade radiolyssnandet en viktig plats i vårt familjeliv. Inte så att vi satt bänkade runt radion och bara lyssnade, men i köket stod den alltid på. Under sömniga vardagsmorgnar fick jag mig alltsomoftast en liten morgonandakt till filen, och till lördagens förmiddagsstädning kastade hela familjen loss i Melodikrysset (vi kunde precis alla frågor om Evert Taube...). Tracks efter lunch på lördagarna var veckans höjdpunkt. Men så flyttade jag hemifrån och jag och radion var liksom inte "on talking terms" under många år. Jag fortsatte förstås att lyssna på musik, men nu hittade jag den inte längre på Trackslistan, och när jag och min man flyttade ut på landet och det blev mycket bilåkande, upptäckte jag ljudböckernas förtrollade värld och lyssnade bara på radio i skarven mellan boklånen från biblioteket. Köksradio skaffade vi visserligen, men glömde bort att använda den till annat än klocka.

Ända tills nu har jag alltså varit en mycket oflitig radiolyssnare. Och så plötsligt är jag fast igen, framförallt genom att jag äntligen har en mobiltelefon som ger mig möjligheten att lyssna på radio (som vanligt efter alla andra). Det känns lite som att träffa en gammal ungdomskärlek och bli sådär rosig på kinderna igen efter många år (sånt som man läser om i Hemmets journal). Jag lyssnar på en debatt om konstnärslönens vara eller icke vara när jag plockar ur diskmaskinen, lär mig om sociala mediers inflytande i politiken när jag kör ved, njuter så att jag måste le åt mig själv av Mikael Wiehes vackra röst och kloka tankar under hundpromenaden i skogen, och fnittrar åt fredagsflörten i Christer i bilen.

Detta att bara sätta på radion och se vad som dyker upp - så spännande! Alltid nya ämnen som jag inte visste att jag behövde veta mer om, men det är klart att jag gör. Än så länge är det P1 och ibland P3 som är favoriterna, fast P1:s ekonominyheter får mig i ärlighetens namn att snabbt ratta över till Hit FM. Och så alla dessa härliga arkiv på nätet, med Sommar-avsnitt och Tankar för dagen. Vid senaste bokcirkelträffen upptäckte jag att flera vänner i min egen ålder hittat till P2 (jag trodde nog inte att någon under 60 lyssnade på den kanalen). Så vuxen har jag inte blivit ännu, men vem vet...