Röster

Det är något med mig och vissa röster. Jag blir glad i själen bara deras bärare öppnar munnen - och det skadar ju inte att dessa också alltsomoftast har något klokt att säga (kanske är det just därför jag tycker så mycket om deras röster?). I min bekantskapskrets har jag exempelvis två Saror - varav en förstås är Livstidskompisen - med sådana där röster jag gillar; mörka, lugna, kloka.

Andra hörs emelllanåt i radio och på TV - och många av dem tillhör mitt lilla stall av husgudar som jag har skrivit om tidigare, personer som inspirerar till nya tankar på olika sätt. Många är män - kanske för att jag gillar det där mörka, lugna. Mark Levengood, Lennart Koskinen, Bob Hansson, Stefan Einhorn, Mikael Wiehe är några av dem. Några kvinnoröster jag njuter av att lyssna på är Ann Heberlein, Eva Dahlgren och Johanna Koljonen. Heberlein gjorde ett fint Sommarprogram förra året, Dahlgrens program häromdagen missade jag (tur att det finns på nätet) och gissa om jag kommer att sitta klistrad (eller kanske blir det lurar och gräsklippning) den 1 augusti när det är Koljonens tur!