Vedbulletinen juni 2010

Jag är aldrig ensam när jag vedar. Idag var knotten och myggen bokstavligen bortblåsta, men andra var där. Torunn ur Berlinerpopplarna-trilogin till exempel. Hon som saknar ”självförvaltandets kompetens” och nästan krossas under Ansvaret och Plikten som hon tar på sig. Hennes barnsligt känsloorienterade farbror följer sina egna behov i nästan varje ögonblick, och är den som går lyckligare än någonsin ur det stora släkttraumat. Vet inte om det är en sensmoral. Jag väljer iallafall att tro att Torunn kommer igen – förlåter sig själv, lämnar macho-homofoben och tar upp kontakten med farbror Erlend och de andra.

Jag vill inte känna igen mig i Torunns otillräcklighet när måstena övermannar henne, men jag gör det litegrann ändå. Tror det är vad hon vill påminna mig om – passa dig, plocka in lite mer Erlend i ditt liv. Och lite Karate Kid. Det säger inte hon, men så känner jag mig när jag står här och klyver. Som Karate Kid när han kom på poängen med wax on-wax off, eller lyckades fånga de första flugorna med ätpinnarna. Jag tror det kan finnas utrymme för en ny meditations-träningsgren: Ayur VEDa, kanske?

En annan gäst idag är Jonas Hallberg. I P1:s Spanarna lägger han ut texten om vår förmåga att hitta bekymmer i allt, och jag funderar på om det är vad jag gör – i allt utom just vedhanteringen då, som skulle kunna kännas som ett tungt ok på mina otränade axlar. Vänder mig om efter nästa vedklabb. Den verkar tycka precis som Jonas…

Sparar smiley-vedträt till allra sist, men klyver det slutligen, som rituell slutakt på vedhanteringen den här sidan sommaren.