Trolla med tråket

Alla de där vardagssysslorna som ständigt nafsar oss i hälarna. Hur ska man stå ut ett helt långt liv med att tusentals gånger plocka ur diskmaskinen, sortera tvätten, handla, klippa gräset, gå på toa och borsta tänderna? Visst kan man (i alla fall än så länge) satsa på lilla Rut (det du, mormor!) och få hjälp med ett och annat (utom kanske tandborstningen), men för mig känns det inte som ett lockande alternativ. I stället satsar jag på att utveckla strategier för att inte tråka ihop.

Jag gör något jag gillar samtidigt som jag tråkar, som att läsa favorittidningarna PS! och Leva när jag borstar tänderna (dem får jag bara läsa på toaletten så det blir nästan som en högtidsstund att få gå dit, inte minst nu i babytider!) eller att lyssna på radion när jag klipper gräs, klyver ved eller sorterar tvätt. Sedan jag återupptog mitt kärleksförhållande till radion för ett par månader sedan, har jag lyssnat sönder gummiplopparna på mina lurar så att jag har fått nickelallergi i öronen... Men oj vad många vedklampar som blivit klyvna och inkörda i boden!

Jag skapar tråkrutiner, som att tvätta all tvätt en eller max två gång(er) i veckan och inte var och varannan dag så att det alltid hänger tvätt i vardagsrummet (vår tvättstuga erbjuder tyvärr inga hängutrymmen). Det var ju en självklarhet på den tiden vi bodde i lägenhet och tvättade i gemensam tvättstuga, men när man får eget hus är det lätt att tvätten invaderar konstant. Med min nyfunna rutin kan jag räcka lång näsa åt tvättmaskinen om den skulle få för sig att påstå att det är tvättdags någon annan dag.

Jag gör tråksakerna långsamt och väldigt medvetet närvarande (ofta på grund av att det hänger en baby i sele på magen, vilket drar ned mitt annars höga tempo rejält) - en socka här, en handduk där eller ett paket flingor i vagnen här, tio apelsiner i korgen där - och upptäcker att det nästan blir lite meditation över det hela, och plötsligt faktiskt lite mindre tråkigt.

Jag passar på att utnyttja tråktiden (som ju faktiskt sällan kräver något stort intellektuellt arbete) till kreativitet. Exempelvis tog stommen till det här blogginlägget form under en stund med gräsklipparen häromdagen.

Jag förvandlar tråkeriet (om det är av lite mer fysisk natur) till vardagsmotion i form av träningspass i mitt hemmagym, som är gratis, har schyssta parkeringsmöjligheter och mycket flexibla öppettider - samt spa-avdelning vid behov. Vedhantering och gräsklippning är mina favoritpass just nu och i vintras körde jag hårt på snöskottningspasset redan ett par veckor efter förlossningen (hm, glömde det där med klen bäckenbotten, men det gick ju bra ändå).

Jag försöker tillämpa strategin som både Sara och jag bloggat om - att vända på steken och se det jag tenderar att uppleva som negativt som något att vara tacksam för. Tänk att jag får klippa gräset i den här stora härliga trädgården! Tänk att vi har så mycket fina kläder att tvätta och sortera! Tänk att jag har en diskmaskin och inte behöver diska för hand!

Det går inte att trolla bort tråket, men det går att göra ett och annat för att det ska kännas lite mindre betungande. Och vet ni vad? Egentligen tror jag att det allra mest handlar om tid. Nu när jag har så mycket av den varan märker jag att tråket faktiskt inte är så himla tråkigt, utan till och med kan kännas lite småputtrigt mysigt emellanåt. Problemet är nog ofta att vi har så proppfullt i våra liv att tråket liksom puttar ut allt där roliga vi vill hinna göra. Härmed, i mina bloggläsarvittnens närvaro, svär jag en ed om att aldrig mer jobba heltid! Snälla, påminn mig om det om jag skulle komma på andra tankar...