Kanske är det lystern från reflexvästen som förvillar honom. Kanske är det bara så lätt att se färgstark ut i den svartvita film som denna morgon spelar upp. Eller är det den milda peelingen av mikroskopiska Växjöduggdroppar som har fått mina kinder att glöda?
Hur som helst träder jag in i trapphuset med de svävande steg och det milda leende som bör prägla varje luciamorgon. På huvudet cykelhjälm istället för ljuskrona, men därunder strålar i smyg ett litet tårtljus som bara kan tändas av en oväntad vänlig kommentar.
En god och glad Lucia till er alla!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar