Idag fyller min andra dotter 12 år. Det är något lite magiskt med barnens födelsedagar, tycker jag. I alla fall är jag sådan att jag gärna vandrar bakåt i tankarna, till alltings början. Försöker minnas hur livet var innan den där lilla varelsen gjorde entré, och kommer fram till att det är omöjligt. Den lilla varelsen var ju så självklar i vår familj redan från första stunden - precis som de tre andra.
Och tänk att du blev just du. Att du över huvud taget blev till. Att jag träffade just din pappa. Att han ångrade sitt första uttalande om att han väl inte kunde ha barn - han som knappt kunde ta hand om sig själv. Att den där hormonsprutan satt som den skulle så att det blev fart på mina samarbetsovilliga ägg. Att den där stora barnmorskan med Oskarshamnsdialekt lade sig med hela sin tyngd över min mage och klämde ut dig, när hjärtljuden började gå ner och läget plötsligt var kritiskt.
Tack för att du blev just precis du!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar