Allvar

Om att ta sig själv på allvar talar Morgan Alling i sitt vinterprogram. Det kan man göra, eller måste man, kanske? Jo, om det ska bli nån ordning så tror jag det, att man måste.
Till exempel lämna Downton Abbey och övriga familjen åt sitt öde på övervåningen och sätta sig med datorn framför brasan. Skriva, fritt utan tanke på bloggen. Tänka på hur jag kan hjälpa mig själv att göra 2013 till ett riktigt bra år. Det är en uppgift att ta på allvar. Sen mediterar jag en stund och känner för första gången på länge hur jag flyter ut i helheten.
Dagen efter - idag - borde vi fara runt och festförbereda. Det gör vi också en del, men det går rätt trögt. När Mannen och jag står och rullar raw food-bollar tillsammans står det också och väger hur kvällen ska fortsätta: tjura i var sitt mentala hörne eller mötas. Det blir det senare. Jag går på honom en gång till. Tar honom på allvar kan man kanske säga. Och mig själv - om jag undrar finns det anledning att fråga.
"Vad tänker du?" Och så får jag veta. Att han tänker på sitt, det som jag inte är så inblandad i. Vad han tänker, vad han behöver. Jag drar fram en stol och lyssnar. Festen ordnar sig säkert. Nyårsgästerna får kanske lite torftigare fika än vi hade planerat, men det får det vara värt. Imorgon är det fest, idag blev det lite allvar. Jag vill inte vara utan någotdera.