Hon tänker inte på att hon nyskapar språket, ännu en gång,
som alla barn gör. Jag tänker på att alla barn borde ha åtminstone en mamma
eller pappa, med eller utan tvättnäsa. En mamma eller pappa i närheten, som man
kan be om hjälp så självklart som hon gör. Och en närhet där utmaningarna inte
är större än att mammorna och papporna kan hjälpa
till med dem, så att barnen kan fortsätta vara självklara. Det kan väl inte vara för mycket begärt?
”Mm, dom är okej. Men till helgen
får vi tvätta.”
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar