Livstids julkalender: Att utforska förändring

Den här hösten har jag - liksom den förra - unnat mig att sätta mig på skolbänken som student igen. En underbar upplevelse efter alla år på andra sidan katedern - inte minst kursen är både intressant, användbar och pedagogiskt upplagd med en fin koppling mellan teori och praktik. Att dessutom vara klasskamrat med min man igen efter sjutton år (det var på universitetet - inte Capri! - vi mötte varandra) ger extra krydda. Plugga ihop på kvällarna, berätta om nya tankar utan att den andre tittar på en med oförstående blick, smita iväg och äta lunch ihop mellan lektionspassen...

Kursen vi läser heter Motiverande samtal och motivation i förändring och riktar sig till alla som jobbar med förändringsprocesser, men kanske framförallt till behandlingsassistenter, kuratorer, lärare och andra som i sina yrken har samtal utifrån ett problembeteende som behöver förändras. Trots att jag inte jobbar med individer på det sättet finns det mycket i kursen jag ser att jag kan applicera i min roll som föreläsare/workshopledare och samtalscirkelledare. Kursen ger också inspiration till såväl egna förändringstankar och genom möjligheten att kanske på ett bättre sätt än tidigare kunna stötta min omgivning.

Här är några insikter jag fått med mig så här långt:

• Vikten av ett respektfullt och empatiskt bemötande i alla samtal, att sätta den man jobbar med i centrum och inte lättvindigt komma med egna råd och lösningar, utgå från och försöka sätta sig in i hens perspektiv, och kunna acceptera att förändring inte alltid upplevs som det självklart bästa alternativet.
• Att våga utforska de ambivalenta känslor som nästan alltid finns med inför ett eventuellt beslut om förändring, att exempelvis även våga titta på de positiva sidor som finns i ett problembeteende - om inte de fanns skulle man ju ha förändrat för länge sedan. 
• Att en förändringsprocess är så komplex (oftast innehållande fem faser: före begrundan, begrundan, förberedelse, handling och stabilisering), att varje fas kan behöva ta lång tid och att ett forcerat fokus på handlingsfasen - utan tillräcklig tid för begrundan och förberedelser - oftast inte leder till hållbar förändring. 
• Att det finns strategier och tekniker att använda i varje fas, men att dessa inte fungerar om de kommer in på fel ställe - alltså behöver man som "hjälpare" ta reda på var i processen den man vill hjälpa befinner sig.  
• Att små ord och fraser kan betyda så mycket. Att till exempel vända ett men till ett och eller samtidigt som kan förändra fokus i samtalet på ett avgörande sätt.

Jag har också samlat på mig två sköna metaforer (såna gillar ju du, Sara!) och ett inspirerande exempel. 

• Metaforen med trapetsartisten som - trots att hen aldrig kan ha några garantier för att den som ska ta emot på andra sidan verkligen gör det - måste våga ta språnget. På samma sätt kan man aldrig veta om en förändring kommer att bli hållbar och enbart positivt, men man måste våga ha tilltro. 
• Metaforen med "psykologisk judo" eller "att bjuda upp till dans" - d.v.s. att "rulla med motståndet" och kanske backa tillbaka ett steg när  den man försöker hjälpa inte riktigt är med på noterna ännu, i stället för att konfrontera. 
• Och så damen som ville gå ner i vikt och för varje kilo hon tappade satte in en summa pengar till välgörenhet. All den mat hon själv valde bort kunde hon nu föreställa sig komma till nytt hos någon som verkligen behövde den. Det exemplet ska jag prova när jag inom kort tar itu med mina egna kostvanor!