Livstids julkalender: Mitt i musiken

Musik är i fokus i mitt välmåendeprojekt, Memento Vivere, den här månaden. Efter allt pratgrottande i Sommar och andra radioprogram de senaste åren, har jag känt att musiken kommit lite i skymundan i mitt liv. Sedan jag bytte mobiltelefon för snart ett och ett halvt år sedan har jag till och med lyssnat på pratradio i jogginspåret, eftersom jag inte orkat ta tag i det där med att ladda in musik att ha i lurarna. Time for a change!

Musiken har varit en självklar del av mitt liv ända sedan barndomen. Alla Evert Taube-låtar vi lärde oss miljoner verser till. Abba-översättningarna med hjälp av pappas gamla slitna minilexikon. Barnkören som jag som åttaåring tog bussen in till stan alldeles själv för att sjunga med. De evinnerliga gitarrlektionerna på Musikskolan. Pojkvännernas olika favoriter som breddade min smak. Mängder av konserter och festivaler (tänk första Roskildefestivalen, då jag höggravid och med borttappad sambo till slut var en av de få åhörare som orkade sitta kvar där i gräset framför Bob Dylan som bara fortsatte och fortsatte att spela...). Den korta perioden i mitt liv då jag hade några spelningar med diverse konstellationer, och höjdpunkterna: gatumusikantutflykterna till Frankrike och Tyskland.

Mannen och jag hittade faktiskt varandra på den där kursen i litteraturvetenskap just när vi började prata musik, och insåg att vi både lyssnade på samma artister och tyckte om att spela gitarr och sjunga. Första dejten var på en filt i en park med varsin gitarr och varsin pärm full av låtar. Vi spelar väldigt sällan ihop numera, men den senaste tiden har jag känt hur det har börjat rycka lite i gitarrmusklerna igen. På fredag ska jag och äldsta dottern utmana oss själva genom att för en stund försöka hålla tillbaka känslosamheten och sjunga på hennes gammelfarmors begravning. När vi började öva på våra stämmor kände jag längtan efter att få återuppta körjungandet igen. DET ska jag göra när barnen blivit lite större.

Och barnen är lika musiktokiga som vi vuxna. Äldstadottern har spelat i band tidigare och håller just nu på att starta ett nytt musikprojekt. De mindre sjunger så fort de får tillfälle. Båda tjejernas favoritämne är musik och på fredag ska de uppträda på julkonsert för hela skolan. Det är härligt också att se deras engagemang i olika musikprogram. Snart-åttaåringen sa häromdagen att om inte TV4 sänder en ny omgång av Så mycket bättre nästa år ska hon vråla en hel natt! Och snart-elvaåringen har liksom jag hängt vid Musikhjälpen ungefär alla dygnets vakna timmar de senaste sex dagarna.

Snart-treårige lillebror spelar gärna piano, lyssnar på YouTube-låtar och han har en egen lista på Spotify. Igår underhöll han oss alla med nakendans i köket samtidigt som han med mycket hög stämma sjöng Olle Ljungströms En apa som liknar dig: "Ja e lyssssvajanten, ja e apan liknar dig."Det gör mig lycklig att vara mitt i musiken tillsammans med hela min familj. Nu laddar vi för Öppen Scen på årets nyårsfest med vännerna. Det kan komma att bli svårt att få bort oss därifrån...