Idag har jag fått en väldigt fin komplimang. En som inte liknar någon jag har fått tidigare. En som inte handlar om mitt utseende (sånt där snällt som min man fortfarande säger efter snart sjutton år, bless him!) eller mina prestationer. En som kanske inte ens var menad precis som en komplimang, fast den kändes så för mig. Den kom helt spontant från min syster under en middag med henne och en gemensam vän: "Ni två är de minst materialistiska människor jag känner". Det var nog faktiskt det vackraste någon skulle kunna säga till en liten miljövän med hållbarhetsotillräcklighetskomplex och själsliga ambitioner.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar