Först exemplet med mannen som varit otrogen och sedan ångrar sig. Hur han impulsivt häver ur sig allt som har hänt, i minsta detalj, för att lätta sitt hjärta. Var det nödvändigt? Och så kvinnan som ursäktar sig med att "Jag är så spontan!" när hon betett sig illa. Men, konstaterar Patricia Tudor Sandahl, det är skillnad mellan att vara spontan och att vara impulsiv.
Vi får också möta den nyskilda mamman som saknar sina barn så det gör ont när de är hos pappan. Mamman lyfter luren för att ringa och få höra de små rösterna men hejdar sig. Inser: om en ängslig mamma ringer sent på kvällen gör hon det för sin egen skull. Inte för deras. Hon lägger på luren igen. Det här är hennes egna känslor som hon måste bära själv.
Med detta inte sagt att det inte är bra att släppa fram sina känslor för det är det. Men man måste inte alltid släppa fram dem på ett sätt som gör andra människor upprörda, ledsna, arga eller oroliga. Impulsivitet är inte alltid positivt. Om man lyckas ta en paus mellan tanken och handlingen, hejda sig en liten stund. Det kan faktiskt göra stor skillnad.
Att däremot våga släppa kontrollen och njuta av ett spontant infall (som min äldsta skriver så fint om i vår gemensamma blogg) - av fri vilja och utan att såra, det är en helt annan sak. Mmm, de tankarna ska jag försöka bära med mig genom livet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar