lördag 24 december 2011

Livstids julkalender: Från oss båda...

Så var vi då i mål; här kommer vårt sista julkalenderbidrag för den här gången. Denna höst har det varit ovanligt glest mellan inläggen - mycket på grund av att Livstid har haft en del annat på agendan, såsom de där goda samtalen IRL som vi längtat efter. Men trots den överenskomna regeln om att vi aldrig får känna press att blogga, trivs vi förvånansvärt bra när vi väl bestämt oss för att producera varsitt inlägg varannan dag. Det innebär att vi prioriterar in garanterad egentid och att vi öppnar våra sinnen än mer än vanligt för såväl det stora som det lilla omkring oss.

Skrivandet får oss att njuta mer intensivt, oftare och längre av det goda i vardagen, våra barn, våra män, våra vänner och små omärkvärdiga ögonblick. Det hjälper oss att plura fram strategierna vi behöver för att hantera de mindre angenäma ögonblicken, och vi får också ösa ur oss när det känns eländigt. Den här decembermånaden har vi avhandlat lyssnandets konst, demens, kreativt föräldraskap, tittskåp, mångfald, Lars Norén-besök, stjärnfamiljer, jobbotålighet, listor, språkutveckling och konstruktiva konflikter - bland annat. Mötena med våra läsare är något vi också uppskattar. Vi gläds när vi lyckas beröra och vi blir lite klokare av era tankar. Tack för att ni läser, kommenterar, ger oss tummen-upp och delar på Facebook!

Till sist, från oss båda till er alla, vill vi önska er en riktigt fröjdefull jul, med just det upplägg som ni trivs allra bäst med. I stillsam julefrid eller med huset fullt av barn och hundar. Med skinka och Jansson eller med hämtpizza. Med glittrande julgran eller vajande palmer. Kanske har vi kommit in i ett stim och fortsätter skriva tätt framöver. Eller så glesnar det igen. Ingen vet. Vad vi däremot kan lova är att vi inte är färdiga - varken med oss själva eller med er. God jul!


1 kommentar:

KaosJenny sa...

Och god jul på er. håller med om att skrivandet tar allt en nivå till. Man reflekterar över det man upplever och får lite distans, kan se sig själv en bit ifrån och därigenom utvecklas som person. Sen är läsarna en underbar bonus. Kram