En av alla dessa mörka morgnar. För en gångs skull samåker Mannen och jag in till stan. I bilen den här gången, och inte som ibland på varsin cykel. I bil blir det murriga vädret inte en oväntad uppfriskare utan just det sänke för humöret som det utger sig för att vara. Tänk om vi bara kunde fortsätta köra. Sådär lagom långt, ett par tre timmar. Med fikapaus på ett kafé som bara behöver vara okej. Fortsatt gråväder, men långsamt lite ljusare. Glesa samtal med fria associationer och otvungna tystnader. Kanske lite radio. Mer än så önskar jag mig inte den här morgonen. 
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar