När bärbara datorn är på vift från köket kommer det gamla kassettdäcket åter till heders – dags för ett blandband! Vatten till vinet heter det, och av den titeln kan jag utläsa ungefär när det är inspelat. De första två låtarna: Heal the pain med George Michael och Piece by piece med The tubes. Båda låtarna handlar om män som vet vad kvinnan framför dem behöver, och det är konstruktiv kärlek och ompyssling. Båda är också självklart men inte stöddigt övertygade om att de själva är männen som bäst kan leverera det som ska till. I'm gonna show her that piece by piece, inch by inch
I can put her back together again
I'll supply the love she lacks
And give her back exactly what she needs
Bringin' it piece by piece
Jag blir lite generad – hur avslöjande kan man vara utan att märka det själv – förrän efter sådär 20 år. Till hur många spred jag det här bandet? Letar än en gång efter ett datum någonstans i fodralet utan att hitta något. Var de där låtarna en stilla bön från Singel-Saras undermedvetna, eller en bild av mina förhoppningar på en blond, leende man i basker?
Texten i Tubes-låten får mig att le, jag känner igen den där rationella utvecklingsoptimismen, från mig själv, men också från många av de där männen som har omgivit mig genom livet, mer eller mindre ingenjörer allihop. Jag tror jag är lite präglad på såna. Män med yviga gester, svada och känsloutbrott kan vara fantastiskt intressanta, men de som får mitt hjärta att smälta är ändå de lite mer lågmälda, på gränsen till blyga men ändå intresserade, med ett allvar i ögonen och ett engagemang och rättspatos som glimmar till utan att ta över scenen.
När jag kommer hem och beskriver någon jag har träffat som ”den femte farbrorn”, då är det en hedersbetygelse. Jag har en far och fyra farbröder, inte så lika inuti som utanpå, men alla med de där rationella och tyglade dragen. Värmen har man lärt sig uppfatta under ytan, i ett erkännande ögonkast eller i handlingar som att åka långa sträckor för att ses, och helst bära antika ekskåp uppför smala trappor när det väl sker. Jag gillar nog de flesta sorters män(niskor) utom de hala och defensivt rädda, men det är med de lagom fyrkantiga jag känner mig riktigt hemma.
Vill du höra hela blandbandet? Pröva här!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar