Feng shui på visit

Plötsligt händer det: Hyllorna i lekhörnan som jag har slängt surmulna blickar på i flera år blir det jag allra helst vill ta itu med – och jag gör det! Sorterar, dammar, rensar och slänger. Leksakerna är så utdaterade att de inte ens blir magiska när barnen ser att de är på väg ur huset. Det är befriande, det ger mig lättare andetag och en känsla av att vara kapabel. Att det dessutom ger fem tomma hyllplan för värdefull vardagsförvaring – det blir en mindre bieffekt jämfört med min känsla av tillfredsställelse.

Det är inte ovanligt att jag får ett litet feng shui-ryck såhär under en ledighet, när tiden är mindre uppstyckad än annars. Ibland, eller nästan varje gång, tror jag att det är början på ett nytt liv, där jag tar ledningen i kampen mot tingen, rensar och upplever den själsliga tillfredsställelsen av det. Tänk så praktiskt – att få sin själ renad av att göra sånt som kan klassas som nyttigt, istället för att sitta i röran och knappra på en dator. Sån ska jag bli!

Så tror jag inte den här gången. Visst ger det frid i själen att rensa bland tingen. Men det tycks som att min själ får ut ännu mer av andra saker: att prata med familj och vänner, blogga, läsa, Livstida med Maria. Att jag har ett rikt inre liv som jag delar med andra hellre än jag packar skänkeskartonger, det kan väl ändå inte vara något att sätta på bekymmersidan i ekvationen över livet? Om jag väntar tillräckligt länge kommer den ju, lusten att rensa. Eller om jag av någon anledning får anledning att sätta igång. Gläds nu åt det som blev gjort, gör inga stora planer att besvikas över och invänta med tillförsikt nästa rensarryck.