- Vill du ge ditt barn självkänsla: bry dig mer om vem hon är idag än om vad hon bör vara imorgon; vad längtar hon efter och blir lycklig av, vad oroar hon sig för och tänker på?
- Barn behöver föräldrar som tror på vad de gör. Lätt att säga, men jag tror på riktningen i det: inåt. Vi behöver finna våra egna gränser. Om man inte vet hur man ska agera i ett visst ögonblick så kan man säga just det! ”Jag behöver fundera på om jag tycker det här är okej eller inte.” ”Jag vet inte hur jag ska göra här för att känna mig som en bra förälder, jag återkommer.” Eller fråga barnet: ”Hur ska jag göra för att du ska göra dina läxor?”
- En utifrån hämtad Metod för uppfostran kan bli ett avstånd mellan förälder och barn. Tänk om du gjorde så i dina kärleks- eller vänskapsrelationer; ju mer pedagogisk och konsekvent du blev, desto mer distanserad och opersonlig skulle du upplevas av din partner och dina vänner.
- Att luta sig mot Metoden kan också signalera misstro mot barnets förmågor och personlighet: ”Om vi inte tillämpar en avancerad uppfostringsteori på dig kommer det att gå illa. För varken du eller vi har förmågan att ro detta i land med hjälp av våra egna omdömen.”
- Det där med berömmet då? Jo, beröm gärna det som faktiskt är bra – man kan behöva hjälp med att få syn på sina goda prestationer. Men slentrianmässigt beröm hjälper oss inte i sökandet efter våra egna styrkor, utan riskerar att skapa ett beroende av bekräftelse utifrån och tvivel på att berömmet är äkta när det väl kommer. Det där känner jag igen mig – eller oss – i. Som att allt ska ”betalas” med beröm, som att inget räknas om det inte har blivit vederbörligen berömt. Det blir väl knappast någon lyckligare av.
Jesper Juuls tankar kuggar i mina egna om vad det är att vara genuin och äkta, som förälder, eller ur en massa andra vinklingar, som jag skrev om i den lilla serien Äkta vara (börjar här). Detta blir man nog inte färdig med i brådrasket.
2 kommentarer:
Håller med Jeppe om en hel del, han sätter ord på och strukturerar samtidigt som han förenklar och ser igenom. Var på seminarium med min BRIS grupp och lyssnade på honom för några månader sedan. Blev tyvärr grymt besviken då han live framstod som oförberedd, nonchalant och okarismatisk. Bestämde mig då för att hädanefter bara läsa honom. Vissa gör sig bäst i skrift....Fin blogg ni har! / Therese Bjursell
Håller med... att bara ge beröm så där slentrianmässigt är nog egentligen ingen höjdare. Och att vi framförallt är människor, inte pedagoger :-) Kram
Skicka en kommentar