Livets magi

Så händer det igen, det där att ett tema uppenbarar sig i mitt liv - lite mystiskt och magiskt. Och just det temat är vad som återkommit i skilda sammanhang under den gångna helgen: mystik och magi.

Först ut: Lena Anderssons Vinter-program under en minst sagt magisk vinterlördagspromenad i solskenet med barnvagnen full av sovande tvååring. Hennes program handlar om en ständig längtan efter att dissekera bort det magiska, det mystiska, att reducera allt det där som inte går att förklara med kunskap, vetenskap, förnuft. Det är - som alltid med Lena - skarpt, intressant, men jag vill samtidigt skrika: NEJ!!! Ta inte bort magin! Jag vill ha den kvar, jag vill inte förklara och förstå allting omkring mig. Ibland vill jag bara förundras.

På samma tema, men med diametralt motsatt utgångspunkt (mer på min våglängd): fredagens Tankar för dagen med Tomas Sjödin från SR-arkivet i bilen hem under söndagseftermiddagen. "Mysterier ska inte pratas sönder. De finns i tillvaron för att väcka förundran och tacksamhet". Just så tänker jag. Visst blir livet mycket rikare och mer spännande om man släpper in det som inte går att förklara i sitt liv. Magi genom en tro, magi genom litteraturen (nu är vi på bok fyra i Harry Potter-serien), magi genom observation av de där små undren mitt i vardagen.

Och så öppnar jag Livstidsbloggen på söndagskvällen och läser Saras inlägg om hur hon hittar små skatter som hon inte riktigt har letat efter eller vet hur hon ska använda. Men visst skapar de magi i tillvaron!

PS. Medan jag skriver det här dyker det upp igen, det där temat, där man minst kunde vänta sig det - Marie Richardsson på Idrottsgalan: "Idrott är magiskt!"