Livstids julkalender: Att ta emot

Maria skriver om att hitta andning och lugn när mycket ska presteras. Det är inte alltid enklare när man inte är den som ska göra’t, utan den som ska ta emot. Men om man lyckas… då önskar man inte mycket mer den dagen.

Konsten att lyssna – utan att ha i tanken vad man själv ska svara – står högt i kurs hos oss på Livstid. Den är ett exempel på förmågan att ta emot, en förmåga som man aldrig blir fullärd i. En annan som fångat mig totalt är att följa i pardans. Har ni sett filmen Scent of a Woman/En kvinnas doft, med Al Pacino? Där huvudpersonen bjuder upp en okänd kvinna och dansar med henne som om de vore absoluta proffs – och inte en blind gamling och en snärta som aldrig förr har dansat tango. Den scenen är inte så osannolik som man kan tro – tror jag numera efter ett antal magiska ögonblick av absolut närvaro och samspel på dansgolvet. Mina ögonblick ser kanske inte ut som scenen i filmen – men de känns så, och tanken på dem gör mig knäsvag långt efteråt.

Den här konstartens alla varianter är små pärlor att samla i en ask. Den samlingen påbörjade jag visst för drygt ett år sen, då med poesi, flamenco och trolleri. Tillsammans med lite pardans och mycket lyssnande – vad mer kan man begära?