Mellandagars mellanrum

Förr om åren blev jag ofta väldigt postjulfirandemelankolisk i mellandagarna. Allt myspys som jag laddat upp för hela adventsdecembertiden puts väck och nu bara en låååååång mörk väntan på våren i sikte. Numera blir jag sällan särskilt ledsen när julnatta är över; i stället njuter jag av ett sånt där skönt mellanrum då jag känner mig sällsamt befriad från allehanda såväl yttre som inre måsten. Jag behöver inte vara nyttig ett enda dugg, utan tycker att jag nog är alldeles tillräckligt duktig om jag lyckas få ihop lite restmat till lunchen.

Inte heller känner jag av någon större press på mig att vara en sån där jättebra aktivitetsmamma som spelar spel eller åker pulka med barnen hela tiden (här skulle det vara lätt att få dåligt samvete genom att titta vad mina Facebook-kompisar gör med sina barn, men det har jag bestämt mig för att inte få). Hela familjen är rättså nöjd med att såsa runt i pyjamas hela dagen, titta lite på julklappsfilmer (barnen) eller På Spåret på SVT Play (jag), spela lite (mer) dataspel (än vanligt) och käka julgodis (om det finns något kvar efter julafton, och i år finns det det eftersom jag var så "duktig" att jag gjorde fem sorter före jul). Tänker att det är som Alfons farmor säger, att man behöver ha lite tråkigt ibland. Inte göra så himla mycket alls, faktiskt. Läste förresten häromdagen att det är precis vad våra hjärnor behöver för att bli kreativa. Och herregud, jag som hade så många idéer redan före jul...