Efter tre barn som alla sussat gott ungefär så länge på morgnarna som man kan begära som småbarnsföräldrar (den första ibland till och med längre än föräldrarna själva, om jag inte minns fel...) har jag nu stött på fenomenet levande väckarklocka. Den är oftast ställd någonstans mellan 5.50 och 5.52, någon gång lite senare och ve och fasa någon gång ännu tidigare. Jaaaa, jag vet, ingenting att gnälla över när han sover på nätterna, och alla ni andra har förstås barn som vaknar mycket tidigare än så. BlaBlaBla. Det är bara jag som haft sån flax tidigare.Hursomhelst har jag bestämt mig för att försöka att inte sura alltför mycket över dessa i mitt tycke onödigt tidiga timmar och i stället styra om dem till någon vettig aktivitet de dagar som hjärnan erbjuder en någotsånär fungerande tankeverksamhet. Varför inte satsa på en liten bloggeristund, till exempel? Med trött hjärna kan man i stället kanske njuta ett välbehövligt mellanrum med på sin höjd en liten stillsam tanke. Och så kom jag och Sara, som också har en morgontidig baby (om än av hund- snarare än människoras), på att klockan sex kan vara en ypperlig tid för kreativa spånarmöten som det ibland är svårt att få loss tid till på kvällstid. Fiffigt!
Vad jag nu måste lära mig är att komma i säng före midnatt. Åh, vad svårt jag har med det. Har alldeles för mycket roligt jag måste få göra när alla ungar äntligen däckat.
1 kommentar:
Vår Lillebror satt vi och väntade på tidningen tillsammans med... Trötta jämt eftersom vi är äkta nattugglor ;-)...
Skicka en kommentar