För några månader sedan fyllde min äldsta dotter tjugo. Hon är vuxen på riktigt nu, snart lika gammal som jag var när jag blev gravid med henne. Det ger mig nästan svindel. Hur vågade jag? Hur klarade jag det? Och hur kan hon vara en vuxen kvinna när hon fortfarande är min baby?Samtidigt, så oändligt mycket visare än jag var i hennes ålder. Inte minst de senaste månaderna, sedan hon och pojkvännen gick åt varsitt håll i en T-korsning. Den ena livsinsikten efter den andra kommer till henne och jag blir lika häpen och glad varje gång hon vidarebefordrar till mig. Mycket är sådant som jag själv hittat fram till, men för mig tog det så många fler år och så många fler misstag. Finaste S, hur vis ska du inte ha hunnit bli när du är fyrtiotvå?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar