Livstids julkalender: So this is Christmas...

Medan vi förbereder lunchen slölyssnar vi på P1 – ett program om matens verkliga pris, det pris som någon annan än vi betalar. En 28-årig familjefar till exempel, som aldrig mer kommer att få ett arbete med en kropp förstörd av bekämpningsmedlen som sprutas på den brasilianska sojan (den vi gärna importerar för att våra köttdjur ska bli feta fortare och billigare, samtidigt som samma bekämpningsmedel är förbjudet i Sverige sedan 30 år).

I Turkiet får arbetarna obotlig stenlunga av att stentvätta våra jeans till den rätta looken. Och så fort regelverket blir bättre i ett land, utsläppskraven strängare, så flyttar tillverkningen någon annanstans. Ändå: Häromdagen himlade jag med ögonen när Mannen föreslog ekologiska kläder som julklappar till barnen.

Jag känner mig som en kugge i ett mycket systematiskt utnyttjande av andra. Kommer man inte att se tillbaka på detta och undra varför vi inte gjorde något, så som Bob Geldof förutspår? Vad kommer jag att svara då? Och vad kommer du att svara?

För en gångs skull blir jag inte bara förbannad på mig själv, jag blir arg på er andra också. Varför hjälper ni mig inte att bli bättre, välja bättre, välja bort mer? Varför ler ni nästan överseende åt mig när jag cyklar till jobbet, köper det mesta kravmärkt och rättvisemärkt när jag hittar. Varför säger ni skrockande: ”Ja, ni är ju så duktiga”, precis som om ni inte själva kan styra över vilket mjölkpaket ni tar i affären, vilken bil ni köper, hur många snuskproducerade 19,90-T-shirts ni köper på rean? Varför är det jag – som är långt ifrån fanatisk eller perfekt, men ändå försöker – varför är det jag som ska känna mig udda? Eller kanske – ve och fasa – politiskt korrekt!!!

Vi äter vår lunch, pasta med tomatsås. Av ingredienserna är olivolja, lök, tomatkross, tomatpuré och spagetti miljömärkta, liksom barnens mjölk och elen som driver spisen. Oreganon är giftfritt hemodlad. Däremot saknar de soltorkade tomaterna, salamin och saltet både krav- och rättvisemärkning. Är det inte sorgligt att det finns folk, ganska många, som betraktar detta som en märkvärdigt miljövänlig lunch? Är du en av dem? Ge mig då ett gott skäl till att din lunch inte ser ut såhär. Och då vill jag ha ett annat skäl än att man inte vet om miljömärkningen faktiskt ger alla miljöfördelar som den utger sig för. För det första: Jag kan inte tänka mig att situationen är värre än för kravodlaren än för den brasilianske lantarbetaren. För det andra: Genom att välja miljö- och/eller rättvisemärkt så visar vi vad vi vill. Granskningen och debatten är bra, den tvingar hela kedjan från producent till återförsäljare att hela tiden skärpa sig, ger dem ett motargument mot ovillkorlig kostnadsjakt.

Värst vad jag hetsar upp mig. Nu äter jag min spagetti och toppar med en kopp te med rättvisemärkt choklad. Imorgon är jag nog mitt vanliga jag igen. Hon som ler milt när folk kommenterar mina miljöegenheter, hon som tänker att var och en måste agera när han/hon är mogen för det, inte tidigare. Men snälla, du som tycker jag är duktig: spara lovorden, gör något själv och berätta om det istället! Och du som klår mig hästlängders i miljö- och etikhandlande: skryt för mig, tipsa mig, inspirera mig!