Alla jag känner som inte gett sig ut på Facebook (förutom min mamma och mina svärmödrar är dom väl typ tre, varav en är min man...) säger samma sak: "Vad är det som är så intressant med att få veta vad folk äter till frukost?". Och jag svarar samma sak varje gång: "Jag vet inte vilka det är som skriver vad de äter till frukost, men inte är det då mina Facebook-vänner". I stället får jag väldigt ofta veta intressanta saker om mina kontakter, sånt som gör att vi liksom har en tråd att ta upp direkt när vi ses (för många av oss ses ju faktiskt IRL också, vi hänger inte bara på fejan). Tips och idéer utbytes flitigt (tänk t.ex. vilken fin lägenhet vi hittade i Barcelona tack vare en av mina egna statusraders efterlysning).Somliga statusrader gör mig fuktig i ögonen av rörelse, några är som små poetiska bakelser, andra får mig att haja till och tänka efter. Smaka till exempel på de här (som jag fått vänligheten att knycka in här på bloggen), skrivna av en FB-vän som jag egenligen inte känner, men vars statusrader ofta väcker spännande tankar och bilder.
* ... går ständigt mellan dessa: skogen, famnen, orden.
* ... tänker på plagg hon, men antagligen ingen annan, skulle bära med glädje om de bara tillverkades. Till exempel yllehotpants.
* ... efterlyser en terapeut som behandlar grav vardagsfobi.
* ... rostar tröstkastanjer och broderar könsord som den moderna gräsänka hon är.
Ungefär så långt från morronfrullerapporter man kan komma.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar