När åttaåringen är lämnad vid skolan på morgonen har jag, femåringen och babyn tjugo minuters väntetid innan vi får komma till dagis (femtontimmarsvecka med bestämda tider nu under föräldraledigheten). Oftast trotsar vi väder och vind och går en promenad med stilla prat tillsammans.Någon gång ibland tar vi i stället bilen och åker upp till vår favoritplats med vidunderlig utsikt över sjö och åkrar. Häromdagen satt vi där och bara andades in synen av snöglitter i de tretton minusgraderna utanför bilen och en lite motsträvig sol som kämpade sig upp över molnkanten. Babyn sov lugnt och på CD:n sjöng Tommy Körberg och Sissel Kyrkjebö en av våra favoritjulsånger på repeat. Ett mellanrum att hämta kraft ur.
1 kommentar:
Kanske ett minne för livet för er båda. Eller också en upplevelse som generöst lämnar sina spår i era själar och sedan själv vandrar vidare...
Skicka en kommentar