Livstids julkalender: Med rätt att vara barnslig

God självkänsla = att inte bry sig om vad andra tycker om mig utan duga precis som jag är. Det är lätt att förledas att tro att självkänsla flyttar in i medvetandet för att stanna där för gott, men som någon kloking anmärkte på Facebook häromsistens: självkänsla är färskvara. Alltså något att sträva mot livet igenom.

Min egen är ofta sämre än vad man skulle kunna förvänta sig av en fyrtiotvåårig fyrbarnsmor med doktorsexamen, just för att det handlar om att acceptera sig själv för sitt varande, oavsett hur bra man är på görande. Ändå finns det områden där jag har slutat bry mig om vad andra tycker.

Ett sådant litet inpinkat revir i min värld är rätten jag tar mig att, trots skrämmande höga vuxenpoäng på många arenor, fortfarande vara barnslig - och våga stå för det. Jag dricker inte kaffe, jag dricker hellre läsk än vin på fredagskvällen, och jag äter hellre mjölkchoklad än mörk dito till läsken (fast alla "vuxna" säger att den mörka är sååå mycket godare). Jag blir fortfarande galet lycklig av julen, allt adventstidspyssel och alla smöriga julskivor, trots att man som "vuxen" helst ska sucka över stress, husmorskrav och konsumtionshets. Och så är det ju det där med att jag fortfarande går och funderar på vad jag ska bli när jag blir stor...