Man kan klaga på blankisen på vägen, snön på skridskosjön eller barmarken i skidskogen. Om alla underlagen tog ett steg åt höger skulle det vara perfekt, eller hur? Men, försök hitta någon nackdel med det småländska skogspromenadföret just nu! Snön slätar ut svårforcerade ojämnheter och har en skare som bär både människor och rådjuren på sina stilettklövar. Saknas snö finns tjälen som får marken att ge resonans som ett trumslag om man stampar till. Diken och sankmark är frusna till parkettgolv med enstaka tuvor i, bara där finns risk för halka. Överallt kan man gå, säg mig hur ofta det händer!
Går gör jag, idag med världens rufsigaste pudel i en förlängd lunchpaus från studerandet, imorgon kanske med familj, ved och muurikka-skogs-wok.
Går gör jag, idag med världens rufsigaste pudel i en förlängd lunchpaus från studerandet, imorgon kanske med familj, ved och muurikka-skogs-wok.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar