Bäst i programmet är förstås Rebecca Vinterbarn Elgs (ännu en av de eterpersonligheter vars röst gör mig lugn och lycklig) betraktelse om små kuggar i stora hjul. Jag sitter där i bilen, ler lite fånigt och nickar instämmande när hon beskriver den störtsköna känslan i att bli äldre, bland annat för att man inser att man faktiskt är en del i det stora maskineriet, att man faktiskt bidrar och tillför på något sätt, att en och annan faktiskt skulle sakna en om man försvann: "Det är inte mer än rättvist att man känner sig viktigare ju äldre man blir." Är det helt enkelt det som är att hitta meningen med livet? Och på vilket sätt har jag varit eller är en liten viktig kugge i det där större?
- Kanske genom att jag hjälpt en och annan student genom åren med att få ordning på ett och annat litet verb eller substantiv? Språkkunskaper kan ju faktiskt öppna ganska många dörrar i en människas liv.
- Kanske genom att jag lyckats inspirera en och annan språklärare till nytänkande. Mer än en har berättat om hur min kurs startat en process som höjt motivationen hos deras elever.
- Kanske genom att jag fått en och annan kollega att börja fundera lite mer på vad som är viktigt i livet när jag upprepat mitt envisa mantra om att vårt jobb inte måste vara ett kall som sliter ner oss till kropp och själ.
- Kanske genom att jag satt fyra barn till världen. Vem vet vad de ska åstadkomma i sina liv?
Nu drömmer jag om nya meningar i livet. Och just som jag skriver det här så diskuterar Plura, Mauro, Lasse och Helena af Sandeberg meningen med livet i Pluras kök. På vilket sätt känner du att du bidrar till det stora hela? Och hur vill du bli ihågkommen av omvärlden?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar