Tanken på dem jag lämnade sovandes tidigt i morse värmer och gör ögonen lite fuktigare. Tanken på vart jag är på väg får mig att le. Det är knappast konferenshotellet i Ängelholm det handlar om då, utan att jag är på väg; på jobb- och tankefronten är det så det ska vara för mig har jag insett.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar