Kärlekshistorien startade tidigt. Biblioteket var ett av de ställen vi nästan alltid besökte vid barndomens sällsynta bussresor till stora lilla staden. Under åren som högskolestudent blev det mitt andra hem mellan dagislämning och -hämtning. Här hämtade jag böcker och läsglädje, och skapade rutiner i den flummiga pluggvardagen. Idag söker jag mig gärna tillbaka för att jobba, trots eget fint kontor på universitetet. Här finns ju allt jag behöver - arbetsbord, sköna fåtöljer, internetuppkoppling och trivsamma Café å Läs. På resande fot mutar jag också gärna in ett bibliotek som arbetsplats: Medborgarplatsens i Stockholm är en favorit i all sin 70-talstristess när jag förärar huvudstaden ett besök, och på måndag möts våra vägar vi igen.
Alla mina barn har blivit lästa för och medsläpade till biblioteket långt innan de kunnat gå, prata eller förstå vad en bok egentligen är för något och det medvetna valet har burit frukt. Idag älskar de miljön allihop. Nu är det äldsta dotterns tur att vara student och emellanåt fly dit från korridorsrummet, och hennes kärlek till böcker, läsande och skrivande är om möjligt ännu större än min. Mellantjejerna stortrivs bland böcker och pannkakor på bibblan; den största är i värsta bokslukaråldern och ställer klockan en halvtimme tidigare på morgonen för att hinna läsa en stund före skolan, medan den minsta stavar sig igenom ord och meningar, och ser kvällens godnattsaga som dagens höjdpunkt. Lillkillen sorterar gärna i bokhyllan - hemma och på biblioteket - på sitt sätt, samtidigt som han erövrar talspråket dag för dag.
I mitt nästa liv vill jag bli bibliotekarie - inte i egenskap av misslyckad författare utan helt enkelt av vidunderlig kärlek.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar