Vi och våra bubblor

I sitt inlägg igår bjöd Sara på en lista som fick mig att förundras och känna stor tacksamhet över alla de fantastiska sammanhang som jag - tillsammans med min Livstidsvän - ingått och ingår i sedan lång tid tillbaka. Idag sitter jag i fyra timmars ensamt lördagsförmiddagsmajestät på tåg och buss till svärmor i Alingsås för att återförenas med sportlovslediga familjen som åkte hemifrån redan igår. Jag sitter där i lugnet och myser över alla roligheter jag har att pyssla med: skriva lite på senaste läroboken, läsa lite i bokcirkelboken och - roligast av allt - korrekturläsa manuset till bloggboken, utan att bli avbruten av annat än biljettkontroll och färdmedelsbyte.

Och så kommer jag till Saras inlägg från nästan två år tillbaka, om en bubbla i Münster, och igenkänningometern går i topp. Ytterligare något som förenar oss båda, förmågan att - trots att vi också är ytterst familjekära och sociala varelser - njuta ohämmat av dessa våra små bubblor eller parenteser i ensamhet, gärna på tåg eller hotellrum, och gärna med en bok i handen eller en laptop i knät. Eller helt enkelt bara med våra ögon, öron och tankar. Kreativitet, frihet och frid på en synnerligen välsmakande tapastallrik.