Ut i skogen!

Man kan klaga på blankisen på vägen, snön på skridskosjön eller barmarken i skidskogen. Om alla underlagen tog ett steg åt höger skulle det vara perfekt, eller hur? Men, försök hitta någon nackdel med det småländska skogspromenadföret just nu! Snön slätar ut svårforcerade ojämnheter och har en skare som bär både människor och rådjuren på sina stilettklövar. Saknas snö finns tjälen som får marken att ge resonans som ett trumslag om man stampar till. Diken och sankmark är frusna till parkettgolv med enstaka tuvor i, bara där finns risk för halka. Överallt kan man gå, säg mig hur ofta det händer!

Går gör jag, idag med världens rufsigaste pudel i en förlängd lunchpaus från studerandet, imorgon kanske med familj, ved och muurikka-skogs-wok.

Surrealism i snö

Cyklar hem genom ett surrealistiskt vinterlandskap i skymning. Nästan som reklam, som Stefan Sundström sjunger, eller nästan som John Bauer. Surrealistiskt också att jag cyklar, och att det går bra. Önskar att jag haft mobilkamera med blixt, då hade jag visat er synen som mötte mig i cykelstället: en fullständigt snöhöljd cykel som såg ut att vara lika förenad med underlaget och lika användbar för transport som en 200-årig häststaty på sockel. Mitt gapskratt när jag såg den dämpades av snödrivorna omkring. En stackars okänd kollega blev uppmanad att beundra åsynen innan jag sopade fram cykeln och gav mig av.

Den här vintern kommer vi att prata om i åratal, kanske decennier, och påminna våra barn om. Det är ungefär som med vår relativa skönhet och ungdom – varför vänta med att uppskatta och njuta av dem tills vi ser dem på bild om många år?

Innan jag påbörjade cykelturen ringde jag hem till min trafik- och väglagsrådgivare. Han befann sig då med äldsta dottern uppe på vedbodtaket, skottandes i förebyggande syfte (ni som följt den här bloggen vet lite om status på mina uthus). Inget surrealistiskt med det, kan man tycka, ända tills man får höra att Mannen har belönat sig själv och dottern med varsin semla för arbetet – i förväg!!! Den ordningsföljden är fullständigt surrealistisk för just denne man. Kanske ett uttryck för hans förmåga att fånga snöflingan, denna förunderliga vinter 2010.