måndag 25 april 2011
Tro om gott - är det det som fattas mig?
I Livstids barndom presenterade Sara en liten fin serie på temat "Tro om gott" med start här. Kloka tankar om att - utan att för den skull vara alltför godtrogen - utgå från att människorna vi möter för det allra mesta faktiskt är positivt inställda till oss och vill väl. Kanske är det till den tanken jag behöver återvända i jakten på den där självkänslan som fladdrar ifrån mig med jämna mellanrum som citronfjärilen på ängen? Att mindre ofta utgå från att någon i min omgivning tycker att jag inte är good enough.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
4 kommentarer:
Att tro omvärlden om gott, jo men det är nog det jag brukar syssla med tror jag, tills motsatsen är bevisad. Kanske kan vi inspireras lite av den här:
Riktig jämställdhet har vi när en medelålders lite mullig och onykter kvinna kan komma nerglidandes för en trapp in i ett rum med bara yngre män och på fullt allvar tänka "äntligen, nu är jag här, alla härinne skulle nog vilja ha mig"...
Du är inte bara good eunough, du är underbar Maria. Kram
Vilken härlig bild du förmedlar, Jenny! Och tack för de snälla orden! Kram/Maria
Det är dags att ta ett mentalt basebollträ och slå bort Jante från ena axeln och Prestige från den andra :)
Njut av att du är du, det är ingen annan som kan vara det! Det lilla jag har sett och hört av dig är du mycket mer än många andra.
Bort med Jante och Prestige - du har så rätt Marie, och det är så lätt att förstå med huvet och så svårt att få in i hjärtat... :)
Skicka en kommentar