Å det är söndagmorgon

…och jag har vaknat alldeles för tidigt. Vanligtvis ett bra upplägg för att blogga, men kanske inte den här gången. Dels strular internetuppkopplingen, dels strular hundens mage, det senare så pass att han inte vill gå på bakbenen. Först blir jag ångestorolig. Men just då väljer internet att fungera och jag kan söka mig fram till att hundar ofta blir stela i bakkroppen när de har rejäl magknip. Hunden jag följer i en diskussionstråd var från början mycket sämre än vår verkar vara, och han blev frisk. Tack moderna tekniken för det hoppfulla beskedet!

Inget konstigt med att tankarna går till när min lillebrors hund dog. Vi var bortresta när mjölkbilen backade över den lilla taxen utan att föraren ens märkte det. Grannen hittade hunden ylandes i en stenmur dit han släpat sin obrukbara bakkropp där inte mycket kan ha varit helt.

När vi fick beskedet per telefon hade brorsan redan somnat. Jag blev säkert ledsen när jag fick veta. Men det värsta för mig var på morgonen efter, när jag och min bror vaknade på madrasserna bredvid varann. Han glad och solig, jag med den stora Vetskapen Om Att Något Har Hänt. En superlight-version av vad mina kolleger känner när de ska knacka på ett upplyst hus för att leverera ett dödsbud. Men det kändes allt annat än light just då kan jag säga. Allt annat än light.

Det värsta var ändå inte själva beskedet, utan att jag varken kände mig kapabel eller bemyndigad att berätta. Att hålla det inne, att vara falsk, att medvetet låta bli att berätta något som någon annan har rätt att veta. Jag minns inte krampen i magen, jag återupplever den med full styrka varje gång jag tänker på den här händelsen. Eller upplever något liknande. Jag vet inte hur länge det dröjde innan jag väckte mina föräldrar så att de fick berätta, men stunden innan dess glömmer jag inte.

Kanske handlar förstaraden i min presentationsdikt om det: Helst vill jag braka genom isen. Jag är mindre rädd för det iskalla vattnet där nere än för den blanka hårda ytan. Jag tror jag kommer tillbaka till det här med yta och äkta. Men nu är klockan snart nio och då kan jag ringa jourveterinären.