Färdigtramsat, för den här gången

Aha, nu kom jag allt på mig. Jag som trodde jag hade slutat dubbelbestraffa mig – damned if you do, damned if you don’t, ni vet. Och så hittar jag mig själv i den mest klassiska fällan av alla, särskilt för oss kvinnor: balansen mellan hem och jobb.

Jag vrider och vänder en del på min jobbsituation just nu, känner mig lite splittrad. Och när tankarna inte är helt fokuserade kommer lätt det dåliga samvetet: gör jag verkligen mitt bästa, är jag i själva verket en bluff, varför tar jag inte ett tydligare tag om det ena eller det andra?

Så gör jag just det: Jobbar några långa intensiva dagar med precis rätt saker – och då börjar samvetet gnälla över att jag sitter kvar på jobbet klockan sex. Jag som har ett hem med fina barn, skitiga golv och inte minst en blogg att sköta. Hur har jag nu tänkt?

Så där har jag nog hållit på ett tag och spillt energi i glappet mellan kontorsstol och köksstol, i stället för att mentalt sätta mig ordentligt till rätta på någon av dem. Trams! tänker jag när jag kommer på mig. Cyklar sen hem och känner mig så nöjd så nöjd. Äntligen har det där glappet, som är min cykeltur, blivit en konstruktiv parentes igen. Som det ska vara.