Jag samlar på njutning

Nä, nu är jag less på att gå runt och skava. Jag gör det då och då, mittemellan långa perioder av flow, och jag har så svårt att sätta fingret på vad det är som skaver. Men som den (ungefär tillräckligt bra) egenterapist jag är så börjar jag förstås återigen se mig om efter mina vandringsstavar och klätterrep. Igår kväll lade jag fram teorin om att det handlar om självkänslan som (än en gång) behöver boostas - och att detta kanske i någon mån skulle låta sig göras genom lite mer tilltro till mina medmänniskors tankar om mig. Kanske är det självkänslan. Kanske är det något annat. Ikväll gräver jag fram ett annat litet rep. Jag samlar på njutningsbilder.

Här ett par störtsköna sådana helt ohämmat knyckta från några Facebookvänners statusrader:

-- Ett glas rosé och en god bok på altanen - för att fira att även mamman har påsklov nu.

-- Hade tänkt jobba i trädgården i dag men beslöt mig raskt för att njuta av den i stället!!!

-- Håller helg, detta firas med ett sent tunnbad tillsammans med fågelkören.

-- Har klarat alla proven, fått finpresent av maken och kryper ner i renbäddad säng. Livet är gott!

-- Är utan minsta tvivel helt säker på att det är bättre att bo på landet än att bo i stan. Dricker kaffe på trappan & har vitsippor & krokus till vänster, & när jag vänder blicken åt höger ser jag det blå vattnet. Solen är rakt fram.

-- Kiviksk solnedgång. Grillad sparris, haloumi och aubergine. Lite kall rosé. Leendet stramar konstant i mungiporna. Det enkla är det vackra.

Och så några från mitt eget njutningsskafferi från de senaste dagarna:

-- Familjens minsting travar på sina nykläckta gångben varv efter varv i solskenet i vår stora trädgård, sparkar på en boll, kastar några stenar, grottar ner sig i sågspånen på vedbacken.

-- Påskaftons-pastasallads-picknick vid havet på besök hos allrakäraste systern i Skåneland. Lilleman vandrar runt och - believe it or not - kastar sten, storbarnen doppar tårna i det fem-sexgradiga vattnet och jag låter min vinterbleka nästipp titta fram och värmas av solen.

-- Hela familjen förenas i en hysterisk fnissfest i köket en helt vanlig småtråkig tisdagskväll. Minstingen står i centrum och får oss alla på fall med sitt vattenfallsskratt varje gång han trycker på knappen på uppladdningsstationen till den bärbara telefonen och får apparaten att plinga.

Nu tar jag med mig alla finbilderna ner i sängen tillsammans med senaste bokcirkelboken! Minsann, blev det inte ett riktigt bra slut på den här postpåskledighetssuckande tisdagen till sist.