Ett nytt verktyg i lådan?

Jag tror som kopparslagarmästaren Michaela Ivarsdotter: man kan aldrig få för många verktyg. Och jag håller med textilformgivaren Lena Håkansson: vardagen är viktig – nästan varje vecka vinner den med 5-2. Och: Det enda man vet om livet är att disken aldrig tar slut. På en av hennes kökshanddukar står texten Hej och hå, diska på. En sådan handduk tror jag skulle kunna hjälpa mig att bära den insikten.

Lena Håkansson pratar om sådant som vi skriver om här på Livstid, fast med avstamp i design av fysiska ting. Hon gör det på Växjös första Pecha Kucha-night, tillsammans med Michaela Ivarsdotter och åtta andra talare. Blommande kreativitet i en ram av strikt form – ett gammalt knep. Du får tala fritt mot bakgrund av ett bildspel du själv satt ihop. 20 bilder som visas i 20 sekunder, sedan är det slut.

I inbjudan på Smålands museum står ”ett öppet arrangemang för alla formintresserade”. Och intresserad är jag, av framförandeformen framför andra former. Min magkänsla säger att detta är ett verktyg att titta närmare på, väga i handen, se hur det kan användas. På många olika sätt visar det sig, men vid den här träffen i två huvudvarianter:

1. More is more, rallypratande för att hinna med bilderna, glöd på kinderna och ett litet förläget leende hos talaren när tiden tagit slut och han/hon inser att spurtbacillen smittat dem. (Detta bland arkitekter och formgivare, där minimalism och små uttryck annars står högt i kurs.)
2. Den sävliga stilen där nervositeten inte ens försöker döljas utan tvärtom kommenteras, precis som det faktum att respektive bild hänger kvar längre än talaren tycker känns bekvämt. Stigande dynamik allteftersom föredraget färdas mot slutet och det personliga uttrycket fångar oss som lyssnar.

Tempoväxlingarna mellan talarna tillför något i sig, men min slutsats blir ändå: Saliga äro de sävliga och småfumliga. De vinner i längden och lämnar mig med sänkta axlar, regelbunden andning och en varm boll i magen. De få utläggningar om konstnärliga uttryck jag tar in kommer vanligen genom P1 och då påfallande ofta på rikssvenska eller möjligen upper class Lundadialekt. Att höra konstnären Markus Åkesson och (stol)formgivaren Carl-Oscar Karlsson beskriva sina verk och tankegångar på småländska, och IKEA-designern Anna Efverlunds västsvenska – det ger något extra.

Det här kommer jag att komma tillbaka till och säkert använda någon gång. I min och Marias intuitiva strategi med Livstid har vi ingen aning om vad målet är, men vi vet desto mer om åt vilket håll vi ska och vad vi har nytta av: Våra erfarenheter från arbetet av stresshanteringsgrupper, arbetsmiljöarbete, ledarskap och utveckling av intern kommunikation. Livserfarenheten vi samlar på oss. En företagsregistrering, lite uppmärksamhet kring bloggen, intag av böcker och annan inspiration. Och så diverse bra-att-ha-verktyg, som Pecha Kucha-formen.

PS. En liten detalj gör sig påmind: Pecha Kucha är ett patenterat fenomen. Det är visserligen skiftnyckeln också och den finns i var mans verktygslåda. Exakt vad detta innebär får man ta reda på. DS