Livstids julkalender: På upptäcktsfärd!

Gårdagens blogginlägg: Om att ta itu med mitt bokslut för 2013 utifrån arbetshäftet Unravelling 2014. Så lätt det var. Och så inspirerande. Jag kom bara en liten bit på väg i häftet, men gjorde ändå på den lilla stunden en viktig resa in i mig själv.

Eller vad sägs om den här rubriken: What did you discover about yourself in 2013? Jo, jag kunde sammanfatta att jag hade upptäckt...

... att jag faktiskt kan skriva kreativt (om någon annan också tycker det återstår att ta reda på)
... att jag är en brobyggare mellan skilda världar
... att jag är riktigt bra på att bygga nätverk i cyberspace och utanför
... hur viktiga hela familjen Wallin är i mitt liv, inte bara Livstidskompisen Sara
... att jag har ett mycket större socialt patos än jag själv trodde, och att jag måste följa mitt hjärta och hjälpa till allt jag kan, trots liten plånbok
... hur mycket jag älskar att slippa gå upp tidigt på morgnarna
... att jag börjar lära mig att hantera situationer där jag känner mig trängd (pudel med integritet)
... att jag kan utveckla min intuition långt över den gräns jag trodde var möjlig
... att tillit till att saker och ting löser sig är något jag blir allt bättre på men att jag fortfarande har en del att jobba med
... hur lycklig jag kan vara trots ett mycket begränsat ekonomiskt svängrum

Nog borde väl alla dessa insikter ger mig en rejält positiv skjuts in i 2014! Vad har du gjort för upptäckte om dig själv under det gångna året?

Livstids julkalender: Bokslut i ny form

Trots att jag väl egentligen borde krypa till kojs nu, efter en rad nätter med på tok för lite sömn, kan jag bara inte låta bli... Det har legat där i snart en vecka nu och lockat på mig, och jag måste få tjuvstarta i kväll, bara lite, lite. Ett enkelt pdf-häfte, nedladdat alldeles gratis från nätet, där jag ska få ta mig an ett antal inspirerande rubriker - först om året som har gått, sedan om året som komma skall.

Vi pratade om just detta med bokslut och framåtblickar i samband med årsskifte vid senaste Livstidscirkeln. Alla är inte trakterade av att tänka så mycket i de banorna, men jag blir väldigt inspirerad, i synnerhet när jag (som jag tidigare bloggat om), låter prestationsångesten stiga åt sidan när jag byter ut hårda nyårslöften mot stillsam reflektion och önskelistor om vad det nya ska bära med sig.

Bara inledningen på häftet gör mig lite sådär lyckoprillig:

- Find some space...
- Pour your beverage of choice...
- Put on some relaxing music, or bask in silence...
- Gather a selection of your favourite pens...
- Let go of all expectations...
osv

Nu sjunker jag ner i soffan, sätter jag på min avslappningslista på Spotify, inledd med Ek Ong Kaar (Destiny) av Snatam Kaur, tänder ett par ljus, slår upp en kopp yogi-te och dyker ner. Sorry, goda långa nattsömnen, du får stå på vänt ett tag till...

Livstids julkalender: När det glimmar i mörkret

Sent omsider även denna afton kommer det till, Livstidskalenderns artonde luckinlägg. Och det har sina skäl, som utgör en del av dagens tema. Adventstiden är ju en period som för mig vanligtvis enbart förknippas med hög mysfaktor. Jag har det oftast relativt jobblugnt i december, och jag har inga andra hemmamåsten än dem jag själv skapar - för att jag älskar dem.

I år har de där veckorna dock hittills varit kantade av diverse små och stora snubbeltrösklar (utöver det där vanliga, som syskonbråk, enorma diskberg och ständigt utspillda mjölkglas), höga och låga, såsom...

• ... en kortvarig men jobbig konflikt som jag var helt oförberedd på, och som tog mig ganska hårt
• ... ett bensinstopp
• ... sjuka barn och en sjuk man
• ... oro över en stressad äldstadotter
• ... mer konkret insikt än vanligt (bl.a. via mitt engagemang i initiativet Matkassen) om vilket orättvist samhälle jag lever i 
• ... en havererad dator (den här kvällen har jag ägnat åt att installera om hela operativsystemet och alla program, därav det sena bloggandet)

Det osar förstås ilandsproblem om alltihop (vilket jag ju också konstaterat tidigare, men det har ändå gnisslat rättså rejält i det Vannestålska maskineriet. Något som däremot är så uppenbart numera, i det liv jag lever som fyrtiofemåring, är att det, även om det finns mörka stunder, sällan finns några helt nattsvarta dagar. Jämt och ständigt dyker de upp, de där små irrblossen...

• ... nästanfyraåring som kryper intill mig och med mysrösten viskar "Du och jag, mamma!"
• ... Livstidsdagarna med Sara
• ... bokcirkeln
• ... Livstidscirkeln
• ... TankeTrampolin-lunchen
• ... se-och-hör-stunderna (som jag skrev om igår)
• ... godnattkramarna från nästannio- och nästantolvåringen

... som lyser upp mitt decembermörker. Note to self. 

Livstids julkalender: Se och hör!

Kanske har du fått bilden av mig som en person som bara skriver, och aldrig konsumerar media. Men jag är en ganska stor konsument, dock väldigt sällan av icke-självvalda radio- eller tv-program.

Med andra ord, det är inte ofta jag "hamnar" framför något på tv, förutom när jag hänger med mina ungar framför ett program de gärna vill titta på. Men det mesta ser jag på SvT Play - för att jag verkligen vill.

Samma sak med radio. Jag lyssnar mycket, men inte ofta på något som går i direktsändning. Har blivit en välja-och-vraka-nörd som styr mitt lyssnande till favoritpoddar, som jag konsumerar med stor aptit.

Och - det ska villigt erkännas - det som fångar mitt intresse i mediabruset är (förutom en Ernst-passion som jag vägrar skämmas över) i väldigt hög utsträckning pratprogram.

Här är några av mina favvisar. Kanske är det någon av dem som du missat och skulle kunna vara nyfiken på att provsmaka:

• Sommar och Vinter i P1. Behöver förstås ingen introduktion, för detta måste väl vara det svenska program alla kategorier som vuxit mest i popularitet de senaste åren. Jag älskar att ta del av historier från för mig såväl välkända som helt okända människor, vilka - utan att bli avbrutna - får bjuda på en glimt av sina liv och tankevärldar. Massor av program (från många årgångar) finns att ladda ner, och under jul- och nyårshelgen är det dags för en ny härlig omgång, där lyssnarna som vanligt har röstat fram de Vinterpratare de helst vill höra: Ola Salo, Martina Haag, Hans Rosling, Fredrik Lindström, Bodil Jönsson, Tomas Sjödin, Lasse Åberg och Petra Mede. Jag blir nästan lipfärdig när jag hör den listan... Snacka om förtida uttag på glädjekontot!
• Podden Värvet. Långa (1-1,5 timme) intervjuer av Kristoffer Triumf med människor som nog nästan samtliga har det gemensamt att de arbetar med något de verkligen brinner för. Om man som jag snöar in och envisas med att lyssna på precis alla, i en lång rad efter varandra, kan man bli lite mätt, för det blir en hel del upprepning i frågebatteriet, men samtidigt bär ju varje människa sin historia, sitt perspektiv, sina referensramar, vilket i mina ögon gör det intressant ändå. Att sedan en av mina musikfavoriter Lasse Winnerbäck ger sin enda intervju 2013 i Värvet gör ju inte saken sämre...
• Kropp och själ i P1. Här har jag lyssnat på massor av spännande (stundtals kritiskt granskande) program, på olika teman, alltifrån döden, till mindfulness, till pojkar som skär sig, till yoga, till vår relation till kött. Nu var det ett tag sedan och jag längtar efter att ta mig tid till några hittills olyssnade godbitar om exempelvis demens, bonusföräldrar och relationer präglade av våld. 
• Sommarpratarna på SvT. Tidigare Sommarpratare möts för en dag och samtalar utifrån ett ljudklipp från vars och ens sommarprogram. Det kan säkert upplevas som snuttifierat, men samtalen blir ofta förvånansvärt djupa och berörande, och inte sällan hittas kopplingar mellan deltagarna som de kanske inte själva visste fanns där. 

Idag fick jag tips om ett SvT-program som jag missat helt - trots att det leds av en av mina absoluta favoriter, Anna Lindman (som tidigare gjort Från Sverige till himlen och Annas eviga). Programmet heter Döden, döden, döden och tar upp ett antal olika aspekter av ett ämne som vi pratar så lite om, trots att vi nog alla har funderingar kring det. 

Så, se och hör - låt dig beröras, inspireras och provoceras!  

PS. När det gäller tv-programmen gäller det att vara lite snabb, om du vill titta, eftersom de inte ligger kvar i all evighet som radioprogrammen. 

Livstids julkalender: Duktig flicka säger nej tack

Det här med att blogga nästan varje dag i julmånaden - till skillnad från den vanliga takten, bara när andan faller på. Jag tycker verkligen det är grymt kul. Det sporrar min kreativitet och får mig kanske att vara extra närvarande för att fånga upp tankar, idéer, händelser för att kunna vrida och vända på dem några varv på bloggen. Så idag tog det stopp. Efter en tröttsam eftermiddag och kväll ensam med barnen tog orken slut. Och den f.d. duktiga flickan bestämde sig för att faktiskt leva som hon lär numera och ta ansvar för sina behov. Inte försöka tvinga fram inspirationen att skriva någon klokt. Säga nej tack till det inplanerade Skype-mötet och alla andra eventuella tankar om att göra något nyttigt denna afton. Det blir det enda enkla lilla budskap jag orkar prestera bakom luckan denna afton. Våga vägra vara duktig! (Det räcker gott att veta att, jag är kapabel och kan plocka fram min kapacitet när jag verkligen behöver den - om det bloggade Sara i förra årets julkalender)

Suss gott fina bloggvänner!

Livstids julkalender: Ett huvud fullt av griller

Ett av mina allra första inlägg på Livstidsbloggen handlade om att våga drömma, inspirerat av Mark Levengoods tankar om att drömmar inte alltid måste uppfyllas, men att de får oss att "puttra i rätt riktning". Kanske får de oss att ta fler beslut med hjälp av magkänsla och hjärta än utifrån vad som förväntas av oss. Så har det i alla fall varit för mig.

Har funderat en del kring detta att jag pratar mycket om att våga drömma, våga ta läskiga steg, våga hoppa, exempelvis i min TEDx-föreläsning. När vänner tar beslut om att ta tjänstledigt eller säga upp sig, och menar att jag har varit en av deras inspirationskällor. När jag leder en samtalscirkel med en grupp (fysiskt och neuropsykiatriskt) funktionshindrade ungdomar och ser hur deras ögon lyser när de får berätta om sina innersta drömmar - utan begränsande tankar. Tänk om jag gör fel, sätter orealistiska griller i huvudet på människor?

Men, som någon sa, när jag uttryckte mina farhågor: bättre med ett huvud fullt av griller än ett huvud tomt på drömmar...

Livstids julkalender: Mammatankar i lussetid

Igår var det lucia och jag vet ingen som älskade dessa luciamorgnar, med pepparkakor och lussekatter framför tv:n, som min mamma gjorde. Så glad jag blev när jag hittade det här kortet på mamma och mina döttrar, från just en sån där megamysig decembermorgon då mamma sovit över hemma hos oss för att kunna bli lussad för. Pyjamasbyxor, lusekofta och en frisyr befriad från de permanentade tantlockar som hon emellanåt envisades med att lägga dyra pengar på och som jag avskydde så innerligt.

Fem år sedan, bara ett halvår före de första tecknen på mammas demenssjukdom som ledde till hennes bortgång för snart två år sedan.

Att jag kom att tänka på mamma just den här lussemorgonen har säkert att göra med att hon just nu är högaktuell i mitt liv, trots att hon inte själv lever länge. Romanen jag snart är klart med ett första grovmanus till baseras ju en hel del på mina egna erfarenheter, tankar och känslor kring att ha en dement förälder, just när man själv är mitt i sin allra mest intensiva livsfas.

Och trots att ämnet är tungt njuter jag ofantligt av varje liten skrivstund. Det får gå som det går med utgivning, men den här boken måste jag bara få ur mig. Förhoppningsvis finns det någon som vill läsa också.