lördag 20 augusti 2011

En slarvig strukturmupp!

Ikväll vill jag bjuda in er till ett litet inre rum i mig, där jag då och då funderar över hur en och samma människa kan ha så diametralt olika egenskaper (ett ämne jag började nosa på i inlägget Dr Jekyll och Mr Hyde för längesedan). Det innebär också att jag plockar fram några av mina sämre sidor ur garderoben. Kanske kan det få dig som läser att känna dig lite lite bättre? Eller, i alla fall, lite mindre ensam, för dubbelnaturer är vi väl alla? Sån är jag själv - slappnar av när jag får höra om andras sprickor i perfektfasaden. Och så ligger det förstås i linje med vår konstanta Livstidsuppgift: att våga visa upp fler av våra 360 grader. Här är några av mina dubbelheter:

* Med barnen: en ofta ganska så tålmodig, pedagogisk och medvetet närvarande mamma men också en mamma som emellanåt har tålamod som en treåring med blodsockerfall eller fokus på Facebook i stället för på barnens cirkuskonster i vardagsrummet (se här)

* Med mannen: en förhoppningsvis ganska kärleksfull, omtänksam och respektfull fru som anstränger sig för att relationen ska fungera, men också en som ibland gnäller över minsta fel hos min man eller gör mig till barnslig martyr över ännu en bajsblöja eller diskmaskinsutplockning

* Med ordningen: en inom somliga områden oerhört välorganiserad strukturmupp (all e-post i mappar, alla papper i pärmar och alla foton i album) med ett högkvalificerat jobb, men också en superslarva som konstant tappar bort nycklar, solglasögon och vantar, glömmer och vimsar till det (fråga mina barn om hur pinsam jag var när jag handlade på ICA, betalade, gick ut ur affären och glömde all maten på bandet, och fortsatte glömma ända tills jag kom hem och upptäckte att de där goa bullarna vi skulle ha till fikat inte fanns...)

* Med att få saker gjorda: ofta en supereffektiv madame som får lika mycket gjort på en halvtimme som många får på tre dagar, men också en som kan gå i evighet och dra på saker som känns lite motiga (röja ur gästrummet som är fullt av för små babysaker, prylar från äldstadotterns tid hemma och annat som ligger på helt fel plats) eller lite läskiga (ringa samtal till folk som ligger mittemellan nära vänner och helt främmande myndighetspersoner)

* Med städningen: en ständigt röjande och plockande liten hustant som avskyr när saker ligger framme överallt på golv, bord och bänkar, men också den som har långa dammråttor under sängarna, spindelväv i taket och ett kylskåp som jag skäms över om någon gäst kikar in i när jag glömt att torka ur allt syltburkskladd och utspilld fil

* Med maten: när jag bestämt mig för att gå ner i vikt en oerhört disciplinerad typ som räknar Viktväktarpoäng, äter sallad till lunch och hoppar över kakan till fikat, men också en livsnjutande gourmand som i perioder fyller gom och mage med betydligt mer onyttigheter än vad som är bra för mig, därav behovet av de där kurerna alltemellanåt
* Med ekonomin: när det behövs en riktig Spara, en mästare på att leva billigt, göra matlådor, handla på extrapris och rea, men också, när pengarna flödar in lättare, en Slösa, som gärna äter ute, handlar, upplever och reser

* Med miljön: delvis en riktig miljömupp som handlar ekologiskt och begagnat, använder tvättnötter och åker tåg i stället för flyg, men också en helt vanlig ohållbar liten människa som trots klimathotet inte kan motstå shoppingsuget, som äter exotiska frukter transporterade långväga och ibland flyger till solen i alla fall

* Med meditationen: i perioder en hängiven meditatör som kan fokusera och leda mitt busiga tankejag vid handen tillbaka till andningsankaret i magen när tankarna svävar iväg, men lika ofta en person som - trots att jag vill - inte kommer till skott och som även när jag gör det inte lyckas leda tillbaka det där busiga tankebarnet (det här inlägget kom exempelvis susande sist jag mediterade)

Men varför inte bara acceptera alla de här konstigheterna, le lite vänligt åt mig själv och försöka se mig som en alldeles lysande operfekt förebild för mina barn och min övriga omgivning. Vad har du själv för dubbelnaturer som brottas om dig i ditt liv?

3 kommentarer:

Elisabeth sa...

Så underbart skrivet och det är så lätt att känna igen sig, desto svårare att acceptera alla sidor hos sig själv tänker jag. Men det är kanske ett livsprojekt som många av oss ständigt arbetar med. Kanske något av det som gör det spännande att vara människa, att ständigt vara under utveckling. För mig är det att leva. Önskar dig en strålande dag.
Elisabeth

KaosJenny sa...

Ler igenkännande åt många av punkterna. Jo, jag tycker också att vi ska acceptera oss ;-) Kram

Camilla sa...

Du hittar verkligen bra exempel från vardagen, Maria! Själv känner jag igen endel- men jag har nog tyvärr en stor övervikt åt de mindre smickrande egenskaperna, och inte så mycket av de ordningssamma, mer perfekta dragen. Jag tror absolut på den operfekta förebilden för sina barn!