Visar inlägg med etikett komplexitet. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett komplexitet. Visa alla inlägg

lördag 20 augusti 2011

En slarvig strukturmupp!

Ikväll vill jag bjuda in er till ett litet inre rum i mig, där jag då och då funderar över hur en och samma människa kan ha så diametralt olika egenskaper (ett ämne jag började nosa på i inlägget Dr Jekyll och Mr Hyde för längesedan). Det innebär också att jag plockar fram några av mina sämre sidor ur garderoben. Kanske kan det få dig som läser att känna dig lite lite bättre? Eller, i alla fall, lite mindre ensam, för dubbelnaturer är vi väl alla? Sån är jag själv - slappnar av när jag får höra om andras sprickor i perfektfasaden. Och så ligger det förstås i linje med vår konstanta Livstidsuppgift: att våga visa upp fler av våra 360 grader. Här är några av mina dubbelheter:

* Med barnen: en ofta ganska så tålmodig, pedagogisk och medvetet närvarande mamma men också en mamma som emellanåt har tålamod som en treåring med blodsockerfall eller fokus på Facebook i stället för på barnens cirkuskonster i vardagsrummet (se här)

* Med mannen: en förhoppningsvis ganska kärleksfull, omtänksam och respektfull fru som anstränger sig för att relationen ska fungera, men också en som ibland gnäller över minsta fel hos min man eller gör mig till barnslig martyr över ännu en bajsblöja eller diskmaskinsutplockning

* Med ordningen: en inom somliga områden oerhört välorganiserad strukturmupp (all e-post i mappar, alla papper i pärmar och alla foton i album) med ett högkvalificerat jobb, men också en superslarva som konstant tappar bort nycklar, solglasögon och vantar, glömmer och vimsar till det (fråga mina barn om hur pinsam jag var när jag handlade på ICA, betalade, gick ut ur affären och glömde all maten på bandet, och fortsatte glömma ända tills jag kom hem och upptäckte att de där goa bullarna vi skulle ha till fikat inte fanns...)

* Med att få saker gjorda: ofta en supereffektiv madame som får lika mycket gjort på en halvtimme som många får på tre dagar, men också en som kan gå i evighet och dra på saker som känns lite motiga (röja ur gästrummet som är fullt av för små babysaker, prylar från äldstadotterns tid hemma och annat som ligger på helt fel plats) eller lite läskiga (ringa samtal till folk som ligger mittemellan nära vänner och helt främmande myndighetspersoner)

* Med städningen: en ständigt röjande och plockande liten hustant som avskyr när saker ligger framme överallt på golv, bord och bänkar, men också den som har långa dammråttor under sängarna, spindelväv i taket och ett kylskåp som jag skäms över om någon gäst kikar in i när jag glömt att torka ur allt syltburkskladd och utspilld fil

* Med maten: när jag bestämt mig för att gå ner i vikt en oerhört disciplinerad typ som räknar Viktväktarpoäng, äter sallad till lunch och hoppar över kakan till fikat, men också en livsnjutande gourmand som i perioder fyller gom och mage med betydligt mer onyttigheter än vad som är bra för mig, därav behovet av de där kurerna alltemellanåt
* Med ekonomin: när det behövs en riktig Spara, en mästare på att leva billigt, göra matlådor, handla på extrapris och rea, men också, när pengarna flödar in lättare, en Slösa, som gärna äter ute, handlar, upplever och reser

* Med miljön: delvis en riktig miljömupp som handlar ekologiskt och begagnat, använder tvättnötter och åker tåg i stället för flyg, men också en helt vanlig ohållbar liten människa som trots klimathotet inte kan motstå shoppingsuget, som äter exotiska frukter transporterade långväga och ibland flyger till solen i alla fall

* Med meditationen: i perioder en hängiven meditatör som kan fokusera och leda mitt busiga tankejag vid handen tillbaka till andningsankaret i magen när tankarna svävar iväg, men lika ofta en person som - trots att jag vill - inte kommer till skott och som även när jag gör det inte lyckas leda tillbaka det där busiga tankebarnet (det här inlägget kom exempelvis susande sist jag mediterade)

Men varför inte bara acceptera alla de här konstigheterna, le lite vänligt åt mig själv och försöka se mig som en alldeles lysande operfekt förebild för mina barn och min övriga omgivning. Vad har du själv för dubbelnaturer som brottas om dig i ditt liv?

tisdag 25 augusti 2009

Dr Jekyll och Mr Hyde

Gång på gång noterar jag och fascineras av människors komplexitet. Märker att det är något jag uppskattar alltmer i skönlitteratur jag läser - när karaktärerna inte är svartvita utan t.ex. porträtteras med såväl goda som mindre goda sidor, eller andra motstridiga drag. Ett exempel jag minns är Sara Kadefors Fågelbovägen 32 som utforskar just begreppet godhet. Kan man både vara en riktigt fin människa som vill andra gott och samtidigt göra gott för egen vinnings skull?

Komplexiteten finns förstås också överallt omkring mig. Sara bloggar om sitt dubbla förhållande till konsumtion, där miljömedvetenhet trängs med shoppingglädje och fåfänga. Vännen och bloggfontänen K bloggar om hur hennes vänner ifrågasätter hur hon samtidigt kan vara så djup och så ytlig (hittar tyvärr inte blogginlägget just på grund av den där fontänkaraktären hon har...).

I sin bok Hångla mer - en bok om att ge sig hän beskriver Klas Hallgren insikten att man samtidigt kan vara både poeten med de höga idealen och drömmen om att nå människors hjärtan OCH affärsmannen som begriper sig på hur budskapet ska paketeras för att verkligen ta sig in i dessa hjärtan.

Själv känner jag igen mig i samtliga ovan beskrivna komplexiteter, men den jag kanske upplever som mest framträdande är den som handlar om akademikern Maria och flummaren Maria. I min yrkesvärld handlar mycket om ordning och reda, tydlighet och objektivitet, och visst känner jag mig hemma där. Samtidigt har jag alltid varit en sökare, med många mer eller mindre mystiska lästa böcker och genomgångna kurser på min meritlista. Vi snackar meditation, reiki, kristallterapi, affirmationer och en hel del annat - och jag har ofta valt att hålla tyst om mina erfarenheter vid fikabordet.

Går det att förena dessa båda världar och låta akademikern och flummaren få lov att dansa tango med varandra i dagsljus? Ja, jag tror att jag är på väg dit i och med att jag mer och mer vågar visa upp även min mindre kända sida. Det sista året har flummaren till och med letat sig in i min tjänsteplanering - i form av de stresshanteringsgrupper jag leder på arbetstid och där vi tar upp åtskilliga av de "flummiga" företeelser som jag ägnat mig åt genom åren. Om jag får som jag vill kommer min framtid att innehålla mer jämnt fördelade proportioner mellan min Dr Jekyll och min Mr Hyde.