Livsstilsmagasinen har inte sällan ordet lycka i omslagsrubrikerna och det är lätt att förledas att tro att det finns enkla recept. Men jag ser också en förändring, en problematisering, inte bara "gör såhär så blir du lycklig", utan exempelvis, som i Leva (4/10) funderingar kring om lyckojakten har gått för långt, blivit ett normaltillstånd som mer eller mindre ska kunna krävas av livet. Man försöker också reda ut vad själva begreppet står för, och noterar att det genom åren nog har skett en förskjutning från det konstanta och stillsamma till något mer flyktigt, ofta kopplat till framgång. Kanske går jag själv i motsatt riktning - från ett starkt behov av häftiga upplevelser till en förmåga att hitta lyckan i ett litet grönt blad, ett leende, ett skumbad, nya bokcirkelboken, en solnedgång? Är det därför jag trivs så mycket bättre hemma den här, fjärde, gången och inte känner igen mig i Gaias beskrivning av livet med liten baby?
2 kommentarer:
Ja det var intressant. För mig, jag hade mer den där ron i kroppen när mina andra barn var små, för tio år sedan. Då tittade jag på löv i fyra år...haha. Men nu har jag en annan rastlöshet i kroppen, vill åstadkomma något kreativt med mitt liv, inte bara observera och uppleva utan producera, kommunicera...Olika skeden. Jag tror du har mer av en plattform än jag professionellt som du kan luta dig mot. Eller? Jag ligger lite efter känns det som...Dessutom fattar jag inte varför jag jämt måste flytta när jag får barn, så att jag inte känner en jävel. Ny man, nytt barn, nytt hus, ny stad och snart nytt land...var finns jag i allt det här?
Ja, vi har ju liksom bytt livsfas du och jag, verkar det som... Men du har säkert rätt i att mycket av mitt nuvarande lugn bottnar i att jag har klarat av en del på jobbet. Och så får jag ju fortfarande lite kickar då och då i och med böckerna. Är jättesugen på att börja skriva på de två kommande böckerna innan jag börjar jobba... Vad kul att du har kommit igång med din bok! :)
Skicka en kommentar